Det blev inga semlor på Fettisdagen av olika anledningar men dagen efter så har jag köpt hem bullar och mandelmassa. Efter middagen vispar jag grädde och därmed blir det 2 vispar klara för slickning. När jag var liten var vi 5 syskon som gärna ville slicka vispen men den var manuell och båda visparna hängde liksom ihop. Bara ett av 5 barn kunde alltså få slicka. Jag vet inte om min mamma hade råkoll på vems tur det var men det gällde att hålla sig framme.

Men det var förr och nu är nu, alla 3 barnen sitter i köket och jag vänder mig till de yngsta, Anton och Lucas.

– Vill ni slicka visparna?

De rusar fram och får varsin visp. Sedan tar jag fram en tesked, tar upp lite grädde och räcker den till Casper, han tar emot den och är nöjd. Teskeden innehåller nog mer grädde än visparna tillsammans.

Bara 5 sekunder senare säger Anton och Lucas högt, med samma mun.

– Vi vill inte längre slicka på visparna, vi har växt upp. De är bara 8 och 10 år men tydligen har de blivit mer eller mindre vuxna nu, behöver inte längre slicka på visparna.

Jag fortsätter med semlorna och barnen diskutera i bakgrunden. Plötsligt måste jag spetsa öronen då de pratar om pappa, jag alltså.

– Pappa ska hjälpa oss att lägga upp en Youtubekanal.
– Vad ska ni lägga upp då, undrar jag.
– Vi ska ha Free Running och spark, säger Lucas.

De pratar vidare om vad den ska heta. Jag föreslår Antons och Lucas aktivitetskanal.

– Nej, Thomas är med också, säger Lucas.
– Vi kommer hålla på med Youtubekanalen hela tiden säger Lucas.
– Ja, säger Anton.
– Vi måste ta ledigt från skolan också, säger Lucas.

Här vill jag protestera men egentligen är det nog ingen idé, jag låter de få planera sin framtid utan att jag lägger mig i…