Igår bokade vi äntligen en resa till Italien, en weekendresa med barnen, till Rom.
Lucas såg inte ut att vara jätteglad åt detta och så är det ju med honom, sådana strapatser och ändrade rutiner kan göra livet svårt för honom.
I morse när han vaknade sa han att det var bra att vi har bokat resan.
– Om någon dör tidigt i familjen så har man ändå fått spendera lite tid med den personen på resan.
Lite senare på morgonen uppmanar jag båda barnen, Lucas och Anton att dricka upp sitt te som jag har gjort i ordning. Anton har tjatat på att jag aldrig köper hans yougurt, den han vill ha, vaniljsmaken. Men nu finns den i kylskåpet vilket jag påpekar.
– Ska du inte ha lite yougurt, det finns av din sort i kylskåpet.
– Jag vet inte, jag är kanske inte så hungrig, säger Anton vid sitt te i vardagsrumssoffan.
– Men om jag hämtar lite?
– Ja, tack, jag är ju lite lat som du vet.
Fast när det gäller Anton så tycker jag inte att han är så lat.
