Blog Image

Blogg

Marinas tånaglar

Barnen... Posted on %PM, October 12 2007 22:44:36

2007-10-12

Så vad har Marinas tånaglar med barnen att göra – kan man undra. Jo det finns faktiskt en koppling. Klockan 22:12 idag la jag sista nagellacket på Marinas vänstra lilltånagel. Under de 6 år som vi har känt varandra så har Marina mer eller mindre varit gravid hela tiden.

Så vad händer när hon är gravid? Jo, jag ska sköta hennes fötter och tånaglar. Hon når förstås inte. Först slipa och fila fötterna. Sedan ta fram nagelklipparen – blunda – och sedan trycker jag till (hon skriker väl inte). Det har hänt att hon blivit skadad. Ibland tar jag på mig mina extra förstoringsglas som jag sätter utanpå mina glasögon när det är lite mörkt för att se bättre. De är uppfällbara. Ni skulle se.

Sedan ska jag fila naglarna, rulla och krulla servetter mellan tårna så de spretar ut från varandra. Därefter kommer konstnärsmomentet – lägga på nagellack. Stortånageln är inget problem men lillnaglarna är så små så att man får måla lite extra på huden för att det överhuvudtaget ska se ut något för världen. (Jag tror inte hon vet om att jag målar lite extra).

Men nu är jag fri. Vi planerar inte att Marina ska bli gravid igen. Jag kom på det efter sista nageln ikväll. Hurra! Detta var sista gången – Hurra! Jag tycker inte ens att det är roligt att klippa mina egna. Hon kan rimligen inte förvänta sig att jag klipper en gång till innan hon föder, hon har redan gått 8 dagar över beräknad målgång.

BB here we come !!



Tycker inte om dig….

Barnen... Posted on %PM, October 12 2007 16:40:52

2007-10-12

Man har ju sina gräl med barnen ibland, man vill inte samma saker. Casper vill inte äta just nu men om han måste så ska han sitta framför TV:n. Han försöker att lägga fram sina tankar och lösningar så att han ska få det precis som han vill, det är väl bra. Men ibland vill jag och Marina bestämma. Ibland blir vi riktigt osams och han grälar på oss

– Nu är jag förjävla arg…. säger han
(Man är väl inte så glad att höra det språket – vem har lärt honom det?)

Men för några dagar sedan så nyanserade han sitt språk efter ett gräl vid middagsbordet:

– Pappa, jag tycker inte om dig längre.
Nu kan man ju inte bli arg på språket i alla fall. Det var första gången som han sa så – lite ledsen blev man väl även om man vet att det är i stridens hetta. Vi blev vänner under kvällen igen, han ville att jag skulle ligga bredvid honom när han skulle lägga sig. Jag frågade om han fortfarande inte tyckte om mig.

– Men det är ju bara när jag är arg!
….. och det har han ju helt rätt i.