Idag var jag den som fick stanna hemma med barnen då Marina lyxade till det med ansiktsvård, ögonbrynsfärgning, ansiktsmassage etc. Jag hade fått i uppdrag att försöka hitta nya gummistövlar och regnkläder till Casper under tiden. Lyckades leja ut de två mindre barnen sin farmor och Britta. Uppdraget att handla regnutstyrsel misslyckades dock och jag hämtade hem alla barn och satte igång med maten.
Jag gjorde det enkelt för mig, spagetti och köttfärssås på burk. Lucas brukar vara ivägen vid matlagningen men han brukar numera få lite torr spagetti att tugga på, det håller honom glad och han är inte ivägen, så mycket.
Jag passar på att duka och springer fram och tillbaka, jag hör, aningen vagt, att han vill ha mera men jag fattar inte förrän det är försent….. Jag ser en hand som har lyckats greppa det stora, nästan fulla, 3 kilosförpackningen med spagetti från köksbänken. Handens uppdrag är att få ner förpackningen från köksbänken. Jag vet också att förpackningen har spruckit upp så att hålet är relativt stort. Jag ropar “nej Lucas” och jag ser allting i slowmotion. Jag försöker kasta mig fram och greppa förpackningen, kanske snuddar jag den lite så att förpackningen som är på väg mot golvet nu får lite “skruv”.
Ögonblicket därefter ligger det en stor hög med spagetti, ca 120 cm i diameter mot det ganska smutsiga köksgolvet, höjden uppskattar jag till 50 cm på högsta punkten. Allt ligger i en enda röra, det finns inte 2 spagetti som ligger bredvid varandra. Jag lyckas ändå att rädda stora delar av högen, men ytterligare en läxa har man fått lära sig, ingenting får ligga nära kanten.
Hade jag haft tid skulle jag ha tagit ett foto på eländet, men en Lucas som springer fram och tillbaka på torr spagetti framkallar ett knastrande ljud vilket prioriterade en sanering istället.
