Lucas är intresserad av knivar. Ja förresten, han är intresserad av sprutare (eldsprutare) men också pinnar som går att fäkta med etc. etc. “Lomandå” säger han. Jag tror han menar “kom an då”.
Igår kväll ville han låna en kniv som låg på diskbänken. Vi har gömt undan våra knivar och förskärare eftersom vi har sett intresset. Men knivar som används måste ju diskas ibland och vi har inte riktigt hittat rutinerna för hur det snabbt ska gå till så att knivarna kan komma undan.
Jag (mitt nöt) hörde plötsligt min mun säga “när du slutar med napp får du börja med knivar”. Han säger förstås genast att han nu slutar med napp. Ni förståer själva att man kan ångra det man en gång har sagt. Nåja…
Imorse försvinner Lucas från vår säng där vi som vanligt dricker kaffe. Vi hör snart hur han går upp i trappan och man hör två knivar som vässas mot varandra, metall mot metall, ni vet hur det kan låta.
Snart ser vi Lucas och Marina får snabbt tag i den farligaste kniven, den stora köttkniven. Han har vässat den mot en smörkniv som jag till och med skulle kunna låta Anton hantera. Lucas har på sig en munkjacka med passande huva, ja han liknar faktiskt en lieman.
Han får gärna ha napp ett par år till….
