I måndags skulle jag till apoteket, det blev vid Ringen. Klockan var kvart över 6 när jag var klar, lite sugen på en grillkorv var jag. Det är nog ingen fara att äta en sådan 45 minuter innan min innebandyträning. Så jag går fram till korvkiosken.

Där står en kille framför luckan och ringer i sin mobiltelefon. Jag är lite osäker på om han egentligen bildar en kö. Jag hör hur han presenterar sig som Gunnar och då blir mina öron större. En kille på 11 år (ca) som heter Gunnar. Jag trodde inte att det fanns sådana. Jag har nu kollat i statistiken för det namnet (1998) och det är färre än 10 st i Sverige födda 1998.

– Vad blir det för mat? Säger han
Han ser lite sorgsen ut, nickar lite.
– Jaha. Han avslutar samtalet, går två steg fram till luckan.
– En grillad med bröd.

Sedan är det min tur.
– En grillad med bröd.

Jag är lite chockad av 2 anledningar.

1. En kille, 11 år som heter Gunnar
2. Gör man så, ringer och kollar vad det blir för mat och när det inte passar så löser man det på annat sätt när man ändå bara är 11 år? Så gjorde inte jag när jag var 11 år men då fanns det iofs inte mobiltelefoner.