Nyss kom jag in och skulle äta lite frukost. Jag håller på och målar bräder vita som skall sitta på nya redskapsskjulets hörn och kring fönster. Jag kommer alltså in i huset med en pensel som jag ska rengöra och jag håller den med borsten uppåt när jag kommer in i köket.
– Glass, utropar Anton glatt.
Vilken underbar gullunge! Jag såg hans smarthet redan tidigt visserligen, han har ju bland annat genomskådat mina kidnappningsförsök med en vuxen mans klarhet. Men det här!
Associationsförmåga kombinerat med egna slutsatser är ju universitetsnivå. Och han hanterar redan mobiltelefoner bättre än min farmor. Hon är 70.