..bara en liten filmsekvens, jag upptäcker att Anton helt själv har kopplat ihop, eller tror att han har kopplat ihop en kassettbandspelare med ett par hörlurar.
<!–
WriteFlash('’);
//–>
Sekvensen är i HD-kvalitet och Anton har själv satt igång allt, av en slump upptäcker jag honom i vårt arbetsrum.
– Förb*** Tupperware skrek jag i morse.
– Det är inte Tupperware, den där burken är köpt på Clas Ohlson, sa min fru.
Det hjälper inte mig. Jag har just sett en kaskad med hemgjord müsli spridas över hela köket och varför då, undrar ni. Så här är det.
När jag var liten fanns det flingor eller kalaspuffar. I varje paket fanns det gnuggisar eller någon liten figur och mamma såg antagligen till att alla barnen (5 st) fick dessa på något rättvist sätt. Kalaspuffarna gick snabbt åt så man kunde öppna ett nytt paket och få nya gnuggisar (är detta nutidens tatueringar?). Kalaspuffarna var nästan alltid färska och goda.
Nuförtiden är barnen (mina barn i alla fall) kräsna och efter att ha smakat på en sort säger de att det inte är gott och det finns 100-tal sorter att välja på, riktiga kalaspuffar eller billigare imitationer. Efter ett tag har vi flera öppnade paket i skafferiet och som torkar in. Kalaspuffar har en tendens att klumpa ihop sig.
Jag gör min egen müsli genom att blanda lite olika saker och den här gången hade jag en del kalaspuffar i, ja kanske en ganska stor andel.
Så när jag skulle hälla upp lite i tallriken tog det stopp. Plastburken med ett lock som är beskaffat med ett vridbart mindre lock skakades lätt men det hjälpte inte, jag skakade lite till och lite till. Jag tog i ordentligt för att alla klumpar skulle lösa upp sig. Resten vet ni.
Tur att man har centraldammsugare som nästan alltid ligger framme.
