När jag kom in i huset för ett par timmar sedan ser jag att Anton har något under ögat. Ett tag ser det ut som ett blåmärke men sedan förstår jag att det är en penna. Vi har en whiteboard med en penna för att skriva upp en del komihåg och Anton har också hittat den platsen. Så medan Marina skalade potatis så har han passat på. Men jag tycker att han är ganska duktig och har dragit linjen fint och med säker hand.
Lucas vill väldigt gärna gå till David och Jonathan som egentligen är Caspers kompisar. Jag säger “Nej” och säger att han är för liten, att kanske nästa år. Flera gånger idag har han kommit till mig och frågat om han får gå. Svaret har blivit detsamma varje gång.
Enligt min uppfattning så “grälade” vi en del om detta när vi höll på i slutskedet av lunchen. Jag lyckades få in Lucas framför TV:n och fortsatte att duka av, satte in i diskmaskinen etc. Det tog sin tid men efter 15-20 minuter var jag klar.
Sedan går jag in till Lucas som sitter i fåtöljen, sätter mig bredvid.
– Lucas är du fortfarande arg?
– Nej säger han
– Är du inte arg för att jag sa nej till när du ville gå till David och Jonathan
– Nej, jag är bara ledsen och besviken säger han.
Med mina barn blandar jag nog själv ihop begreppen men Lucas har koll.
