För någon månad sedan blev Casper fotograferad i skolan, första klass. Man går bara i första klass en gång. Helgen innan fotograferingen var vi borta och Casper sprang iväg med deras barn och lekte. Han kom tillbaka med ett stort skrapmärke på vänster kind bara några dagar innan fotograferingen. Suck!!

Det blir fotografering och med tiden förlikar man sig med att han kommer att se lite misshandlad ut. Veckorna går, man tänker lite på detta då och då och till slut så blir det lite som att man tycker att det hör till att pojkar i den åldern ska se lite skrapiga ut.

Idag damp kuvertet ner i vår brevlåda. Jag vet att Marina kastar sig över denna typ av kuvert så jag tänker att jag låter henne öppna. Jag går förbi kuvertet flera ggr men jag kan inte hålla mig. Jag öppnar det. Det första jag ser är gruppbilden. Jajamännsan, vänster kind lite uppfläkt, så går det när man är liten pojke och leker för tuffa lekar. Sedan går jag in på de andra fotona. Nu ser jag ingenting av märket! Plötsligt blir jag lite besviken.

Fotografen har gjort sitt jobb, lagt hans vänstra kind i skugga. Aldrig får man vara riktigt nöjd.