För en vecka sedan borstade jag tänder på Anton. Han är ju faktiskt inte mer än 2 år och 3 månader. Han försöker att uttrycka sig och ganska ofta förstår man vad han menar. Korta meningar men inga svåra ord.
När jag nu skulle borsta hans tänder så hör jag ganska klart att han inte vill detta och säger: “Det är orättvist”. Antagligen har han inte lust med borstning just nu.
När jag berättar att han kan detta ord för en av fröknarna på dagis så fyller han i: “Mamma orättvis”. Och det var väl skönt för mig att höra, att det inte gällde mig.
Det jag också kan konstatera är att ordet “orättvist” lär man sig långt före ordet “rättvist” i livet..
