Blogg

De senaste dagarna har Anton varit ute och cyklat en hel del, gärna då på en liten tvåhjuling med stödhjul. Och nu börjar det gå snabbt, han försvinner på bara några sekunder bort till korsningen eller till vändplan. Idag ville han upp på den cykel utan stödhjul som Lucas har och som är beskaffad med ett handtag så att man kan gå bakom och hålla balansen åt honom.

Lucas kan inte cykla än, han är ju bara 4 år men vi tränar ibland. Anton nådde inte riktigt ner till att kunna ha båda fötterna på pedalerna hela tiden men det hindrade inte honom, jag gick efter honom en bit och släppte faktsikt taget ett par sekunder. Nu får Lucas akta sig så inte 2,5 åringen blir före honom med att cykla utan stödhjul. Anton har ju som sagt en järnvilja.

Idag åt vi pizza. Alla barn hade fått varsin bit men Anton höll mest på med annat vid bordet. Så då får man ju ta till en del knep. Än så länge fungerar det ganska bra med att låtsas vara väldigt intresserad av Antons mat, man tar en gaffel, spetsar en köttbulle eller något annat som ligger på hans tallrik. Sedan närmar man sig med sin mun men är ändå ganska nära hans mun. Plötsligt tar han över och äter upp det man har på gaffeln. Egentligen vill han inte ha men drivkraften att någon annan inte skall få hans mat är ännu större.

Så nu ligger alltså en pizzabit nästan orörd på hans tallrik, han som har ropat efter pizza precis som storebröderna den sista timmen. Jag tar tag i hans pizzabit, öppnar min mun och säger:

– Mmm, vad gott nu äter jag upp din pizzabit.

Anton rycker till sig pizza biten inklusive min hand och biter till. Han får in mitt vänstra ringfinger i munnen och likt en pitbullterrier biter han till. Jag försöker att få ut fingret men hans tänder släpper in taget, han bara biter hårdare, rakt över nageln. Jag får skrika högt, rakt ut av smärta och med stor kraft får jag till sist ut fingret. Jag känner hur blodet pulserar under nageln och det gör riktigt ont en bra stund efteråt.

Det går rykten om att en pitbullterrier låser sina käkar när det biter sina offer men det är inte sant, likt Anton så är viljan så stark så när man har fått tag på det man vill ha så släpper man helt enkelt inte taget…