Blogg

Igår åt vi fiskpinnar. Jag hade lagt upp en på Lucas tallrik, en på Antons, bara för att de skulle svalna lite och för att inte slösa med dem om de överhuvudtaget inte tänker äta.

Lucas skalar sin fiskpinne till slut och äter innanmätet. Anton ropar efter hans kamrat.
– Vadå kamrat, undrar jag.
– åsså kamaraten säger han igen och pekar på den ensamma fiskpinnen.
– Vill du ha en till frågar jag?
– Ja, säger han.

Han äter upp sina 2 fiskpinnar och vill sedan ha mera. Jag lägger upp en till.
– Åssa kamraten, kommer det igen.
Det här verkar vara något knep som de håller med på förskolan, tror jag.

I morse var det Lucas tur. Fast han äter frukost på förskolan vill han ibland äta lite hemma också och det får han gärna om det finns tid. Han hade yogurt i en skål.
– Pappa, jag vill ha bollar.
Bollar är egentligen det jag kallar för kakmüsli. Kakmüsli är egentligen mer söt müsli som smakar ungeför som mosade kakor. Jag brukar blanda lite sådan med mindre söt müsli för få en halvnyttig god variant på müsli. Var var vi.
– Pappa jag vill ha bollar, säger Lucas.
Jag går och hämtar bollarna som egentligen är hopklumpad kakmüsli, häller ner lite i hans yogurt.
– Pappa, bollarna är mina vänner.

Igår hämtade jag barnen. Lucas pratade om O’boy på vägen hem och jag insåg att det kunde vara bra för honom att få i sig något innan maten.
– Ska du ha O’boy Lucas?
– Ja, säger han och rusar sedan iväg och leker med Lego

Jag fixar O’boy, värmer lite i micron.
– Nu är den klar, ropar jag.
Jag får ropa igen ett par gånger.
– Kom nu då, O’boyen är klar.
– Lessen pappa, jag har ändrat mig, säger han.
Så vad gör man. Anton springer runt men han får ju Antonmjölk, laktosfri. Så jag dricker upp den. Gott faktiskt.
Efter en stund kommer Lucas infarande i köket och vill ha….
Just det, rätt gissat, O’boy. Jag suckar men gör iordning ändå. ….
– Nej, jag vill inte ha, säger han efter tjat. Nu får den stå på köksbänken och jag ångrar förstås att jag har gått med på detta spektakel.

Långt efter att maten är klar och uppäten märker jag att O’boyen har försvunnit. Jag frågar Lucas men han har inte druckit den.
– Jag drack den säger Casper glatt.