Lördagmorgon, jag och Anton halvligger i soffan bredvid varandra, Marina sitter (som vanligt) och skriver på datorn, något om barns lärande. På TV går det ett barnprogram som jag slötittar på. Marina försöker att stava till aritmetik, jag hjälper henne.
– Vad är egentligen aritmetik, undrar hon.
– Ehh, något matematiskt svarar jag.
– Du får slå upp det på Wikipedia.
– Tyst säger Anton och håller ett finger framför munnen, tittar in i mina ögon. Jag tittar på TV.
– Och jag tittar på dig. Jag försöker att skoja bort det lite.
– Jag är ingen TV svarar han.
