Fredag kväll, Casper ser på TV med en liten skål popcorn på övervåningen. jag och Anton sitter bredvid varandra i soffan i vardagsrummet och tittar på TV. Vi har en stor skål med popcorn. Anton har säkert observerat mig en stund och säger.
“Mamma, jag, Lucas och Casper. Vi tar en.” Och sedan visar han tydligt med ett finger rakt upp i luften. Han tar en liten paus och sedan en liten paus till.
“Och?” frågar jag.
“Du tar många.” säger han. “Man får bara ta en i taget.” Nu ligger man risigt till. Jag kan inte börja argumentera med honom. Det är bara att köpa ner sig, kanske ta en näve när han inte ser…
Kanske är det ett litet generationshopp. Jag kan förvånas över att Lucas ratar 90% av allt godis som jag köper (blandat ihop plockgodis). Han tar inte det han inte tror är gott men fingrar kanske lite på det. Själv hade jag ätit upp det trots att det kanske inte smakade så gott. Jag kanske till och med hade tagit en till, någon typ av mani. Men på denna 10%are så får ju Lucas ändå en rejäl sockerkick. Anton äter mer godis men många åker tillbaka i skålen, aningen blankare och klibbigare. Inget som dock hindrar mig att utnyttja.
Jag och Stefan har haft mycket roligt i det här. Stefan återkommer ofta till att han skulle vilja se din min när Anton kastade ur sig dessa klokheter.
Känns för övrigt som nåt Samuelsenskt drag att ta många, något som hoppade över just dina barn i det genetiska lotteriet men inte min mammas.