Marina är på bio, Casper sover över hos Henrik. Det är fredag kväll och jag får mysa med Lucas och Anton, 8 och 6 år alldeles på egen hand.
De pratar om att de vill gå och se AIK.
Jag berättar att jag bara har varit en enda gång på sportevenemang med något barn och då med Casper. Vi såg Djurgården spela ishockey.
– Fanns vi då, undrar Anton.
– Ja, vi levde då, säger Lucas.
Min hjärna går igång, funderar på om jag ska ta upp en existentiell fråga. Jag testar.
– Var ni döda innan ni föddes, undrar jag.
– Nej, Anton och jag var gudar svarar Lucas snabbt.
– Gudar? undrar jag
– Ja, vi uppfann saker och la i andras hjärnor.
– Jaha, vad händer då.
– Hjärnorna exploderar.
Ja, så var det nog och de hade även andra förslag på vad de la i hjärnorna, lite mindre passande kanske.
– Om man lägger kiss i deras hjärnor blir de kissnödiga, skrattar Lucas.
.. och där spårade väl samtalsämnet ur men ibland undrar jag om de ändå kanske var gudar innan de kom till världen.
