I veckan var det åter dags för Casper att vara på bordtennisträning. Marina var bortrest så jag tog även med småbröderna Anton och Lucas. Anton var lite mer intresserad och satt och tittade lite killarna. Jag och Lucas satt i omklädningsrummet.
Man hörde att tränaren inte var helt nöjd med killarna, de pratade en del under träningen, var ofokuserade. 5 minuter innan avslut var det samling, alla satt i ring. Tränare sa vad han tyckte, att det var mycket prat i dag.
– Är ni här för att träna bordtennis, undrade han och killarna mumlade väl ett ja. Jag och Anton stod bredvid och lyssnade.
– Är det någon som inte är här för att träna, frågade tränaren än mer allvarligt.
Nu blev det lite tyst, ingen ville förstås svara “ja” på den frågan.
– Jag är inte här för att träna hör jag Anton plötsligt säga.
Det vuxna i lokalen skrattade men de övriga barnen förblev tysta.
