Sista dagen i Alanya, fortfarande vid poolen, har köpt lite extra tid för att ha
tillgång till rummet. Sista timmen har jag iakttagit Lucas, han ler lite extra,
står lite närmare tjejerna som spelar musik från Spotify på sina paddor. Anton,
spelevinken, är också där, honom bryr jag mig inte så mycket om just nu, han
klarar sig alltid. Egentligen är det han som har “fixat” kontakten med Tindra,
Inez, Ella.
I vanliga fall så är tjejer dumma, fula och till och med
äckliga men jag har inte hört något sådant de här dagarna från honom. Så idag har de åkt
tåg nerför vattenrutschkanorna och haft roligt, Lucas, Anton och tjejerna. Något
har hänt, plötsligt känner jag mig som Baloo när Mowgli försvinner in till
människobyn. Jag betyder kanske inte lika mycket längre för honom, jag känner
mig lite avundsjuk.
Så är ju förhållandet att jag vanligtvis lägger
extremt mycket tid på honom, med honom, mer än på någon annan människa, kanske mer än min fru
och de övriga barnen tillsammans. Och nu ser jag att han ler lite mer, att han
visar lite mer nyfikenhet och egentligen är jag förstås glad innerst inne, att
det går bra för honom, att han trivs.
De här två veckorna har varit
väldigt nyttiga för honom, jag ser att han faktiskt kan simma, vågar simma på
djupt vatten. Han har lärt sig hoppa bakåtvolter på studsmattan. Det har nog
aldrig funnits något barn här på anläggningen som tillbringat så många timmar just på studsmattan, trots solen och hettan. Varje middag eller lunch försvinner han dit tre fyra gånger, mitt i maten.
Han frågar vad jordgubbe, vanilj och choklad heter på engelska och beställer de
smakerna själv när det är dags för glass efter maten.
Nåja, jag har också
burit honom på axlarna en hel del sträckor då han vägrar eller inte orkar gå
själv. Då kan han också passa på att spela på sin telefon, säkert uträknat av
honom. Även om han är en lätt åttaåring så börjar även han bli tung.
Ikväll är det dags att ge sig av hemåt, mot Sverige igen. Hoppas att han
tar med sig allt bra som har hänt.
Nu till lunchen sa han att vi
skulle ta ett bord nära Tindra. Efter maten frågade jag honom var Tindra
bor.
– I rum 407, svarade han.
– Ok, jag tänkte mer var hon bor i
Sverige?
– Jag vet inte, varför skulle jag vilja veta det? Du får själv
fråga.
Jag tror att Baloo får ha kvar Mowgli ett tag till.
