Jaha, vi åkte på en Helsingforstur och lyckades pricka in slutet av stormen Emil på väg till just Helsingfors. En stund efter en ganska tidig sängläggning beroende på barn som var totalt omöjliga så gick vi antagligen in på djupare vatten. Jag vaknade till och började fundera på hur högt vågorna gick. Man märkte att båten påverkades ganska mycket och även om “Gabriella” är ett stort fartyg så gick det upp och ner hela tiden. Det verkade bara vara jag som var vaken. Mina tankar gick till Estonia, bogportar. När fören gick ner djup i vattnet lyssnade jag efter knakljud och jag tyckte mig märka något ljud som också kunde vara vågor. Hur länge håller ett skrov, det måste ju nötas ut, mattas av?
När man var högst upp och sedan på väg ner kändes det lite grann som en luftgrop. Jag lyssnade efter om folk var på väg ut från hytter för att söka livbåtar, inget verkar hända. De säger inget i högtalarsystemet, de kanske chansar på att inget ska hända och vill inte informera passagerarna i onödan om man inte behöver. Jag har svårt att somna. Vi kommer in på lugnare vatten men efter några minuter börjar det igen, ännu högre vågor, jag förblir vaken. Ska man klä på sig dunjackan eller suger den åt sig vatten och blir otymplig när man tvingas hoppa från båten? Kanske den ändå värmer det närmsta vattnet så man inte fryser ihjäl så snabbt?
Kommer Casper att klara sig själv? Jag får försöka ta hand om Lucas och Marina ta hand om Anton under räddningsaktionen. Jag somnar men vaknar igen, vet inte om jag har sovit eller varit vaken, nya vågor – var är vi, vad är klockan, när kommer vi in i skärgården, har Helsingfors en skärgård, nya frågor men inga svar. Jag vill inte tända och väcka resten av familjen, oroa dem med mina tankar. På morgonen vaknar vi alla och jag inser att vi är i säkerhet.
Vid frukostbordet diskuterar vi, jag och Marina nattens höga vågor och det visar sig att hon också varit vaken. Vi är olika hon och jag. Hon har istället legat och fnissat tyst, tänkt och sjungit för sig själv, barnsånger, typ: “vågorna, vågorna, vågorna, så skummet yrde. Hon och jag, vi är olika.
