“Men hallå” ropar Anton. “Jag är bajsnödig”.
Jag håller på att städa Lucas rum, lego som ska ner i lådor. Anton kommer uppför trappan. Varenda mening inrymmer “men hallå” sedan någon vecka tillbaka.
“Jaja” svarar jag, “jag kommer och torkar dig när du är färdig”.
“Men hallå, jag kan torka mig själv” svarar Anton. Och faktiskt, bara ett par timmar tidigare satt han och torkade sig själv, inte ens fyra år gammal. Just nu håller vi på och kämpar med Lucas som har börjat i förskoleklass och där önskar lärarna att barnen kan hantera sådant själva.
“Ok” svarar jag, “då kommer jag inte och torkar dig, du kan ju själv”.
“Men hallå, jag vill att du ska torka mig den här gången” säger Anton och svänger in i badrummet..
Jag förstår mig inte på barn.
