Idag fick vi fisk till middag, barnen skulle äta fiskbullar och vi vuxna en ny rätt som Marina testar på mig. Torsk, potatis, en limedressing som man ska ringla över tallriken. Vattnet utsmyckat med gröna blad och några jordgubbar. Kanske har jag missuppfattat någonting men gott var det. I min iver att få barnen att äta, speciellt Lucas, mumlade jag något om efterrätt om man åt ordentligt. Detta tog förstås Lucas fasta på.

Efter middagen rensade jag i trädgården, tog bort sly, fixade och donade. Framåt 8-tiden sprang Lucas fram till mig, tjatade om efterrätt. Jag hänvisade lite till Marina, att han skulle fråga henne först. Det blev några turer för Lucas fram och tillbaka mellan mig och Marina, han menade på att jag skulle prata med henne om detta med efterrätt. Jag ville ju egentligen inte gå in än och dessutom måste jag lägga undan lite redskap inför kvällen.

Till slut kommer Lucas fram till mig igen, antagligen har han pratat med Marina igen.
– Pappa, säger han. Gå in och prata med mamma nu, du är den enda som kan prata “magiskt” med henne, säg att vi vill ha popcorn och glass. Trolla så att hon säger “Ja”.

Då smälter mitt förhärdade hjärta och jag går in, till slut.