Jag kommer ut i köket, Anton sprayar köksrengöring på diskbänken och lite varstans. Jag blir förstås arg och skäller lite. Lucas och Anton har samtidigt byggt koja i köket vilket innebär att filtar och kuddar ligger över stolar.
Jag säger till Anton att det här med sprayen var dumt gjort och att han ska säga förlåt till mamma. Anton sticker iväg men jag hör inget förlåt.
Efter någon halvtimme är jag och Anton i köket igen, Marina kommer in.
– Förlåt, säger Anton till mamma.
– För vadå? Vad har hänt?
– Inget, svarar Anton.
– Men vad har hänt då?
– Jag sa förlåt, säger Anton lite irriterat.
Marina förstår ingenting men jag sitter skrattar lite inombords.
.. en halv flaska??? En del på träparketten??? Nåja, jag skrev inte ut allt. Jag skickar hem honom till dig Ellen så får han fortsätta rengöringen. Jag tror att du skulle övervaka honom 🙂
Jag förstår inte riktigt varför han skulle säga förlåt? Om någon sprejade köksrengöring på min bänk skulle jag bli mycket tacksam…
Barn är smarta…. 🙂
Anton är väl inte tappad bakom en vagn heller. Här gäller det att inte säga mer än som behövs.