De senaste dagarna har Anton varit ute och cyklat en hel del, gärna då på en liten tvåhjuling med stödhjul. Och nu börjar det gå snabbt, han försvinner på bara några sekunder bort till korsningen eller till vändplan. Idag ville han upp på den cykel utan stödhjul som Lucas har och som är beskaffad med ett handtag så att man kan gå bakom och hålla balansen åt honom.
Lucas kan inte cykla än, han är ju bara 4 år men vi tränar ibland. Anton nådde inte riktigt ner till att kunna ha båda fötterna på pedalerna hela tiden men det hindrade inte honom, jag gick efter honom en bit och släppte faktsikt taget ett par sekunder. Nu får Lucas akta sig så inte 2,5 åringen blir före honom med att cykla utan stödhjul. Anton har ju som sagt en järnvilja.
Bra bloggande på sistone! Det uppskattas. Så fint att få se exempel på både bra och dåliga saker som den lilla gullungens järnvilja leder till. För jag menar, ett skadat finger läker snabbt igen, men klarar han en cykel själv så vet man aldrig var han rymmer iväg. Om han tar efter sin myrkompisande storebror vill säga.