Anton och jag är hemma idag, han har haft feber men är ganska bra idag och får nog gå på dagis imorgon.

Han startade dagen med att bajsa på potta. Det var första gången pottan fångade upp något från honom. Men inte nog med det, på eftermiddagen gjorde han samma sak. Nu har han bara kissningen kvar på pottan. Däremellan hann han med ytterligare en sak. Upptäckten gjorde jag när han sov mitt på dagen. Jag fastnade i något på nedervåningen och förstod att det var en sytråd. Jag tar hand om det snart tänkte jag. I en annan del av samma rum fastnade jag igen. Det känns inte så skönt att bli infångad i sytråd som hakar fast mellan tårna.

Lite senare tar jag tag i problemet. Efter lite letande hittar jag själva rullen i hallen. Jag börjar att rulla på och får ta en sväng i vardagsrummet nere. Jag rundar en fåtölj och sedan ut i hallen igen, rundar skostället och sedan rakt upp i luften över en uppställd grind. Tråden är förresten aningen lila och svår att se. Sedan bär det av uppför trappan där han har knorvat till den så att det blir en spolform när man försöker sträcka ut den. Jag fuskar och lindar bara runt. Jag fortsätter trappan upp och in i allrummet. Halvvägs inne så slutar äntligen äventyret.

Detta kan man inte bli arg över. Jag minns min barndom hos mormor och morfar och moster Britta i Solna. Där fanns en spännande barnbok om en garntråd som slutade uppåt på en vind tror jag. Det blev en riktig nostalgitripp. Den gången var det en katt.