Blogg

Ibland märker jag hur andra människor behandlar sin egen och andras tid. Sedan många år har jag och Casper en pågående diskussion, den handlar om att slösa med andras tid. I praktiken kommer vi ingenstans, han slösar på min tid och jag slösar antagligen på hans tid. Det tror jag har att göra med att vi har olika intresse.

Sedan ett par veckor har jag märkt att det vanligaste ordet Casper startar sina meningar med, när jag påkallar hans uppmärksamhet, är “Vänta”. Han vet just då inte om det jag har att säga är intressant eller inte men just nu ser nog Casper bara mig som någon som kommer med dåliga nyheter, t.ex. att det är mat, att han ska komma och äta.

Men sin egen tid prioriterar han. Igår förstod han att han var tvungen att gå och lägga sig och att tandborstning ingick, ett steg på vägen till att läsa i en Kalle Anka pocket i sängen. genom den öppna toalettdörren ser jag honom stå och kissa och samtidigt borsta tänderna för att sedan skynda upp på sitt rum. Det kallar jag tidseffektivt.

Idag, vid 12-tiden, lyckades Lucas för första gången åka iväg på cykel alldelses själv. Han cyklade bort och tillbaka på vägen och hoppade själv av. Detta ser jag som ett stort genombrott. Han har kunnat hålla balansen själv under ett par månader men vi har inte övat så mycket eftersom mycket annat har intresserat honom (läs spela Wii).

Nu är det bara trafikreglerna kvar. Vi pratade lite om det och han vet att man ska stanna om det kommer en bil och dessutom la han till att man inte får stegra cykeln. Vi måste nog öva lite på “höger” sida också.

Idag fick vi fisk till middag, barnen skulle äta fiskbullar och vi vuxna en ny rätt som Marina testar på mig. Torsk, potatis, en limedressing som man ska ringla över tallriken. Vattnet utsmyckat med gröna blad och några jordgubbar. Kanske har jag missuppfattat någonting men gott var det. I min iver att få barnen att äta, speciellt Lucas, mumlade jag något om efterrätt om man åt ordentligt. Detta tog förstås Lucas fasta på.

Efter middagen rensade jag i trädgården, tog bort sly, fixade och donade. Framåt 8-tiden sprang Lucas fram till mig, tjatade om efterrätt. Jag hänvisade lite till Marina, att han skulle fråga henne först. Det blev några turer för Lucas fram och tillbaka mellan mig och Marina, han menade på att jag skulle prata med henne om detta med efterrätt. Jag ville ju egentligen inte gå in än och dessutom måste jag lägga undan lite redskap inför kvällen.

Till slut kommer Lucas fram till mig igen, antagligen har han pratat med Marina igen.
– Pappa, säger han. Gå in och prata med mamma nu, du är den enda som kan prata “magiskt” med henne, säg att vi vill ha popcorn och glass. Trolla så att hon säger “Ja”.

Då smälter mitt förhärdade hjärta och jag går in, till slut.

Idag åkte jag till provtagning med Lucas igen, de sista proverna för några veckior sedan skulle kompletteras med några till. Lucas var inte glad åt detta, emblaplåstrena som han fick för att bedöva var inte alls roliga sist. Denna gång hade de heller inte sagt något om plåster så jag trodde att det bara var något enstaka prov.

Lucas fick lägga pengar i automaten och sedan sitta på mina axlar ända till vi kom fram. Han spelade spel på min Androidtelefon men blev ganska tystlåten när det var vår tur. 5 rör skulle fyllas till hälften och sköterskan trodde nog att en nål i armvecket hade blivit bäst men det skulle i så fall innebära emblaplåster och någon timmes väntan ytterligare så det fick bli i fingret. Lucas grät hela tiden och jag fick lova att vi skulle köpa en leksak. Lucas föreslog direkt Lego och då Ninjago eller Star Wars. Jaja.

Efter provtagningen mellanlandade vi på ÖoB och sedan blev det Coop och Lucas visste direkt vart vi skulle gå, full koll på Legot. Vi handlade mat också och efter en “full avstämning” lämnade vi kassan. Lucas frågade om ett par automater och jag sa att det nog var cigarettautomater.

– Men varken du eller jag röker ju, säger jag.
– Nej, säger han.
– Det kostar bara en massa pengar. Varför tror du att en del röker, frågar jag. Ibland vill jag veta hur barn tänker, det är ju faktiskt så att många röker och barn måste ju undra varför.
– För att man ska bli gammal, svarar Lucas direkt.

Och just så kanske det är. Folk röker helt enkelt för att bli gamla. Kanske gamla/vuxna i någon mening, få bestämma över sin egen kropp. Nåja, jag ska inte analysera detta vidare.

Fredag kväll, jag och Marina håller på och fixar, vattnar, städar lite. Maten är avklarad och nuförtiden har vi inte “jättekoll” på var barnen är. Förra sommaren var Lu cas en smitare och man var tvungen att ha ögonen på honom hela tiden. Det var en sport för honom att dra iväg. men klockan går, jag vet var Casper är och jag frågar Marina var resten befinner sig.

– “Anton är nog hemma” säger hon. “Lucas är kanske hos Filip”. Klockan är halv nio på kvällen och även om det är fredag tycker jag att det är dags för honom att komma hem. Jag tar på mig ett par Foppa och går nerför trappan. Då ser jag Lucas komma gående från Filip.

– “Hej Lucas” säger jag. “Blev du hemskickad”?
– “Nej” säger han.
– “Så du gick hem bara”?
– “Jag visste vad klockan var”
– “Jaha, hur mycket är klockan då”?
– “Eehh, klockan är.. eehh klockan..” jag hör att Lucas tvekar lite men sen kommer det, och han låter lycklig, han har åter vunnit kampen mot pappa, han springer iväg och vet att hans pappa aldrig kommer att kunna kontra.
– “Klockan är nu” säger han. Han vänder sig om och springer iväg.

Städsöndag, det regnar, vi försöker få barnen att städa sina rum. Leksaker som ligger i vardagsrummet ska tillbaka till respektive rum. Anton vägrar.
“Anton, lägg bilen i lådan under din säng” säger jag. Han vill inte. Jag tar upp Anton till hans säng och vi ligger där och diskuterar, jag släpper inte iväg honom förrän jag är nöjd med hans svar.

“Anton, vill du bli en bättre kille?” frågar jag.
“Nej”, svarar han.
“Du kommer inte härifrån förrän du blir en bättre kille.”
“Jag är en bättre kille.” säger han och då vill jag förstås testa honom.

“Ok, jag hittar en bil i vardagsrummet som är din och då säger jag: Anton kan du lägga din bil i lådan under din säng? Vad svarar du då?
“Det är inte min bil, det är Filips!” Jag får göra om exemplet.

“Ok, jag hittar Filips bil i vardagsrummet, kan du gå över till Filip med bilen och komma tillbaka sen? Vad svarar du då?
“Filip är inte hemma, de har åkt bort”. Jag tvingas omformulera mig.

“Ok, jag hittar Filips bil i vardagsrummet, kan du gå över till Filip med bilen när han har kommit hem? Vad svarar du då?
“Ali säger att det är hans bil och inte Filips”.
“Är det Alis då?” undrar jag.
“Ja” svarar Anton.

“Ok, kan du gå över med bilen till Anton? Vad svarar du då?.
“Aj, du klämmer mig pappa” skriker Anton. Han har fastnat med foten mellan väggen och sängen. Eller var detta en sista utväg för att slippa lämna tillbaka den där eländiga bilen som jag hade i mitt exempel??

Anton är nog inte en bättre kille men han har fått en övning i argumentering.

Vid middagen idag ser Lucas lite gladare ut, efter en ganska jobbig dag där han bl.a. kommit i konflikt med Marina som stängt av Wii och Star Wars. Han tittar på mig och säger att han vill berätta en hemlis.

“Ja säg, viska i mitt öra” säger jag. Men det kommer inget. Jag blir nyfiken. “Viska i mitt öra”. Men han viskar inte, men lite lågt säger han, “man sockrar med salt och det är vitt”. “Jaha… vadå” undrar jag. Det snurrar runt i huvudet på mig. Socker och salt och något som är vitt. Men till slut kommer jag på det, “Popcorn?”. Lucas ler.

Klart han får Popcorn ikväll!

I morse var det min tur att lämna barn. Allt såg ut att gå bra, barnen var på bra humör trots viss osämja om kepsar. Anton hade olovandes tagit på sig Lucas röda keps och ville inte lämna tillbaka den.

Tidigare på morgonen hade Anton och Lucas hade fått te och därmed ställdes också en kontrollfråga till Anton om han ville kissa.Det ville han inte. Jag hade fått ut alla barn ur huset då Anton sprang in, han var förstås kissnödig.

Vi skyndade in på toaletten, drog ner gylfen. Men han når ju knappt upp så resultatet blev snart att strålen gick över motstående kant, rakt in i kaklet bakom toan. Jag tryckte då ned och riktade om den så att städningen inte skulle bli så omfattande.

Det sista han gjorde efter sista droppen samtidigt som Lucas var på väg in i badrummet var att tappa Lucas röda keps ner i toaletten som ännu inte hunnit spolas. Snabbt som sjutton lyckades jag fiska upp den, spola den i handfatet och dra en vals för Lucas om åt den olyckligtvis hamnat i handfatet. Detta lyckades bra och vi kunde komma iväg till förskolan.