Blog Image

Blogg

A day in the life

Barnen... Posted on %PM, April 02 2011 12:37:30

Det händer så mycket i mina barns liv som påverkar mig. En del är bra och en del annat gör mig ledsen, frustrerad eller arg. För att ni ska kunna förstå mig så berättar jag lite om senaste dygnet med mina barn.

Fredag morgon, allt går bra med Casper och han är glad när han sticker iväg själv till skolan med några förmaningar. Sedan springer jag fram och tillbaka för att sätta på Lucas och Anton kläder, borsta tänder och sedan ytterkläder. Lucas vill inte ha vantar. Jag skickar ut dem via ytterdörren och ska bara larma via garageutgången. Man vill ju inte att de ska springa in igen, därför låser jag. Men jag hinner inte. Anton vill in igen. Han har inga vantar så han får HelloKittyvantarna. Överdragsbyxor och annat som de absolut inte ska ha på sig tar jag med mig ut och lägger under vagnen. Jag larmar och kommer ut via garaget.

Lucas vill nu ha vantar. Jag suckar och går in, larmar av, hämtar vantar larmar på. Jag kommer ut och hinner låsa garaget. “Var är min ryggsäck” säger Lucas. Jag går in larmar av hämtar ryggsäcken och larmar på för tredje gången men hinner inte låsa garaget. Anton kommer fram och visar sina blöta HelloKittys som tydligen har varit i en iskall vattenpöl. Jag går in larmar av och hämtar ett par andra vantar, de s.k. P-vantarna. Jag larmar på och nu kommer vi äntligen iväg. På vagnen hoppas det upp på ståbräda, det hopas av från ståbräda, de knuffar varandra på ståbräda. Det rinner en del tårar, barnen ropar att jag skall racea vilket betyder att jag springer fram med vagnen.

Väl framme vid Lucas ingång släpper jag honom och Anton och jag går vidare till Kaskelottens ingång. Anton protesterar vilt och vill in på Lucas avdelning, Nu proklameras det att han slutat med välling och är stor kille. Han har druckit välling för sista gången, senast i morse dock. Vi kommer in och jag tar av honom, jag kommer ihåg att lämna in en lapp till en av fröknarna om semester i sommar.

Denna dag går det ganska bra med lämningen av Anton, jag lyckas smita iväg innervägen. Jag kollar in att Lucas har skött sig vid ingången, hans skor brukar stå kvar i skoknekten och så är det denna gång också. Jag ställer dem där de skall vara och går upp för trappan och in mot Pingvinen, det luktar bränt. jag letar för att se om jag kan se något men jag tycker att det kommer från lärarrummet och tänker att de kanske har haft ett tänt ljus, går vidare in och hittar Lucas tillsammans med en kompis med fröknarnas kamera. De tar bilder. jag säger åt dem att lägga tillbaka kameran och sedan föser jag ut dem. Väl ute så är alla barnen på väg till frukost och Lucas går med. Jag hittar en av fröknarna och lämnar över semesterlappen och berättar att de har hållit på med kameran och att jag tyckte att det luktat bränt. Sedan lämnar jag förskolan

för att försöka få ihop till 8 timmar även om det inte går just idag eftersom jag ska hämta idag också. Det jag gör på arbetet hoppar jag rask över, jag bestämmer mig för att Casper ska få gå hem själv med nyckel. Jag går förbi hemma, tar med en nyckel och hans telefon.

När jag kommer in på fritids så ropar en fröken till Casper att nu är det dags. Efter ett par minuter tröttnar jag på att vänta och undrar om han inte är på väg. Nej, han har gömt sig. Jag ropar in att jag hade nyckel med mig men att jag struntar i det och att jag nu går iväg och hämtar de övriga barnen, att han får komma efter. Då blir det lite fart, han kommer fram och börjar klä på sig. Jag säger till honom, flera gånger, vad han skall göra och han verkar lyssna. Han skall direkt efter upplåsningen lägga nyckeln i sin vänstra ficka och han får inte titta på TV6 vilket har diskuterats tidigare i veckan. Jodå, han lovar.

Jag går vidare till förskolan, går först upp på Lucas avdelning, hämtar det han skall ha med sig och sedan går jag till lämningsavdelningen. Här hittar jag både Lucas och Anton. Direkt kommer en av fröknarna fram och berättar att Lucas och en till har haft med sig tändstickor och använt dem, de är nu konfiskerade. Därmed bestämmer jag på stående fot att han inte längre får ha med sig ryggsäck och han måste muddras varje dag. Efter hot och gnäll så kommer äntligen ytterkläderna på. När vi kommer en bit bort ställer jag lite frågor till Lucas, jag vill ha igång en diskussion och att han skall förstå vad som kan hända och förstå konsekvenser. Han är antagligen alldeles för liten för detta men ändå.

“Lucas, om skolan hade brunnit ner” börjar jag.
“Förskola heter det” både Lucas och Anton rättar mig.
“Jaja, om förskolan hade brunnit ner så hade vi säkert få flytta härifrån..” börjar jag igen.
“Ja” säger Lucas “vi hade fått flytta till Grekland” säger han och jag tänker att vi kanske inte behöver vara så drastiska men undrar ändå hur han tänker.
“Varför då?”
“Vi måste komma undan elden” säger han.
“Ja, vi kanske inte behöver flytta så långt men jag tänker att varje gång någon ur vår familj träffar en annan person i Vega så kommer den att tänka, “det var han som tände på” eller “det var hans storebror som tände på”. Men jag tror kanske inte att detta gick in, trots allt.

När vi kommer hem så hittar jag Casper framför TV:n med TV6 påslagen och nyckeln liggandes på bordet, fullt tillgänglig för andra barn som har gömställen i huset. En nyckel är försvunnen sedan ett par veckor och jag kan bara gissa vem det är, börjar på “L” och slutar på “ucas”. Casper gråter och skäller tillbaka när jag frågar honom: “Vad skall jag säga till dig för att få dig att göra precis som jag säger, du skulle ju inte titta på TV6 och du skulle ha nyckeln i fickan”. Jag får inget svar utan han anklagar mig för att aldrig vilja göra något med honom. Han ger mig dåligt samvete istället.

Vi äter middag, Marina är borta och kommer inte hem förrän sent. Allt går bra. Jag och Lucas lägger upp allt smålego på vinden och även bondgården (från Perssons) som varit nere några veckor. Istället kommer Duplot ner och Lucas och Anton börjar bygga. Jag fixar popcorn och delar upp lite till barnen. De får också anmaningar om att inga popcorn får ligga kvar på bord eller golv. Lite senare kommer jag upp och skall titta på bygget och hittar en liten kryddburk av glas som ligger halv dold vid en möbel.

Den luktar riktigt illa och det har läckt ut lite. Jag frågar Lucas vad detta är och han skyller direkt på Anton. Förutom någon vätska finns det något annat i burken. Jag minns att jag för någon eller några veckor sedan nåddes av en del rykten om att någon kissat i en burk men då hittades inget bevis eller några som helst motiv så den förundersökningen lades ner. Jag frågar Lucas om det kan vara kiss och han säger då att Anton kissat i burken vilket Anton senare dementerar. Jag tar ner kryddburken med innehåll och det ligger som en dimma av lukt i huset i några timmar där burken färdats, en vämjelig lukt. Jag rengör golvet noggrannt. Lite senare lyckas jag få ett erkännande från Lucas då jag sa att det var bra gjort av någon att kunna kissa i burken.

Lucas och Anton somnar i soffan och jag bär upp dem. Jag säger åt Casper att gå och lägga sig efter att han borstat tänderna och städat upp popcornen från golvet där han hade varit. Inget av detta gör han men han städar faktiskt sitt rum vilket jag inte hade uppmanat honom att göra. Jag bär upp de små barnen och lägger dem i deras sängar och upptäcker då att det har snöat över duplobygget. Bygget är ett Zoo med djur och snön består av popcorn. Jag får ta fram dammsugaren och städa upp detta innan jag går och lägger mig.

Puh, alla barnen sover nu sött och jag kan gå och lägga mig. Tro inte att jag inte älskar mina barn men en dag kan vara nog så jobbig. Alla dagar är inte så här men det finns ingen dag då allt går som planerat, det kan jag lova. Vid femtiden på morgonen kommer småttingarna in i sängen och de kan inte ligga stilla och jag kan inte sova. Jag går och lägger mig i Antons säng men snart kommer de in och tänder, de ska leka. Så jag går tillbaka till min säng, stänger dörren om dem och de lovar att vara tysta fram till klockan sex. Sedan får jag faktiskt sova en stund. Marina fixar kaffe och mackor på sängen och snart kommer det nya “bygget” in i “master bedroom”. De har byggt ett skepp. Filmen på bygget finns här.

En ny spännande dag har börjat…..

<!–
WriteFlash('’);
//–>



Anton kan engelska

Barnen... Posted on %PM, March 19 2011 17:16:14

“Shit my God!” utbrister han.
“Vad sa du?” frågar jag förvånat.

Jag och Anton som är drygt 3 år är på väg hem från farmor gåendes. Det är blött och isigt på vägen och Anton halkar till lite men han ramlar inte.

“Vad sa du?” frågar jag alltså.
“Shit my God!” säger han igen och jag hade alltså inte hört fel.

Jag bryr mig inte om att kommentera detta vidare. Han pratar perfekt engelska men han vet nog inte riktigt vad han säger. Jag gick aldrig på förskola och jag var betydligt äldre när jag lärde mig Engelska språket.



Anton är nog lite ambivalent

Barnen... Posted on %PM, March 19 2011 17:14:04

På mornarna vet man aldrig hur många personer som har sovit i vår säng men troligtvis är det 4-5 personer. För några dagar sedan vaknar jag av att Marina kommer in med välling till Anton, kaffe till mig. Anton är på riktigt dåligt humör och morrar till mig när jag försöker lätta upp stämningen med att säga att jag inte har fått min morgonkram av honom. Denna dag var det jag som skulle lämna och Anton var på dåligt humör hela tiden, vill inte gå till förskola, inte klä på sig, inte borsta tänderna. Fel barnprogram är på TV o.s.v. Vi kommer i alla fall iväg, jag Lucas och Anton. Casper har gått i förväg.

Vi går alla upp på Lucas avdelning och säger “hej då” till honom. Sedan går vi ner till Antons avdelning. Han klagar för varje klädesplagg som tas av och han fräser om vartannat. Jag sätter mig ner vid ett runt frukostbord, fröknarna sa att det var fri placering idag. Vi sätter oss bredvid en liten flicka. Anton sitter i mitt knä och nu vill han faktiskt ha lite mannagrynsgröt. Samtidigt som han fortfarande är arg på mig så får jag inte gå därifrån. Jag lägger upp ett par skopor gröt till honom och frågar om han vill ha kanel. Det vill han. Jag når inte kanelen så jag måste sätta ner honom på en egen stol och sträcka mig efter skålen. Anton fräser till och jag försöker förklara att jag måste nå bort till kanelen och även den laktosfria mjölken. Gröten prepareras med kanel och mjölk och Anton tar första tuggan.

Han tittar mig. plötsligt säger han bestämt, “gå nu”. Perfekt tänker jag, nu smiter jag. Jag hinner resa mig upp. “Vänta” säger han och jag hinner tänka att nu är det kört, jag måste sätta mig igen. “En puss först” säger han. Han får en puss och sedan smiter jag iväg och allt verkar gå bra.



Han vägrade lämna H&M …

Barnen... Posted on %PM, February 20 2011 17:47:19

Jag åkte in till stan och lämnade Casper på ett födelsedagskalas. Han skulle spela på Laserdome. Jag skulle få ett par timmar för shopping och hade tänkt att jag skulle vara helt själv. Anton ville absolut med och till sist fick han ett “ja”. Jag tog med vagnen också eftersom jag hade tänkt röra mig lite längre sträckor i city.

När vi kom till Kjell&Co började han tjata om Hello Kitty vilket jag tyckte var lite underligt. jag hittade inget som påminde om det. Egentligen vet jag ingenting om Hello Kitty överhuvudtaget annat än att vi killar ska hålla oss ifrån det. Jag blev misstänksam helt enkelt.

När vi kom ut ur affären frågade jag Anton var han hade sett Hello Kitty. Jag fick inget direkt svar och Anton tjatade inte mera. Sedan gick vi på Mac Donalds. Jag frågade om han ville ha Cola eller Fanta. Han svarade sprite. Det var tjockt med folk och svårt att få plats. Jag hittade en kvinna som just var på väg att avsluta måltiden med sin lilla flicka och jag frågade om det skulle bli ledigt.

“Titta” säger mamman till sin dotter och pekade på Anton, “Här är en annan liten kille….”. och sedan tystnar hon. “Jodå” säger jag, “Det är en kille”. “Ja” sa hon “men hon är ju inte en kille så det blev lite fel ….”

Han äter sin hamburgare och jag glufsar i mig det som blir över. Jag hade ju bara köpt en cheeseburgare till mig själv.

Vi avslutar och går snett över till H&M. jag skulle köpa 2 par byxor till Lucas (104 cl) och 2 par till Anton(98 cl). Men vi råkade gå förbi ett “rosafärgat” område och då blev det liv och tjat. Hello Kitty skulle han ha. Han ville inte ha mörkblåa mjukbyxor.

Vi kom helt enkelt inte därifrån förrän vi hade ekiperat honom med Hello Kitty. Men innan jag gjorde det var jag tvungen och ringa och fråga frun om det gick bra.

Hemma smålog Casper åt investeringen och Lucas höll för ögonen till en början. Anton är fortfarande lycklig. Frågan är: Kan vi skicka honom till dagis så här??



Ett genombrott?

Barnen... Posted on %PM, February 17 2011 21:30:53

Sedan länge har Lucas haft inställningen att man inte kan leka med tjejjer. Det har varit helt uteslutet och han har inte heller velat prata om dem, de-som-inte-får-nämnas-vid-namn. Denna vecka har jag hört namnet Madde två gånger, senast ikväll. När jag nattade Lucas alldeles nyss passade jag på att fråga lite.

“Lucas, de som ska börja skolan med dig i höst..” börjar jag. “Det är väl Robin, Timmy..”.
“Tim heter han” säger Lucas.
“Madde?” fortsätter jag.
“.. och Maria” säger Lucas “fast hon är tre år äldre”. Jag väljer nu att inte ifrågasätta det sista då jag inte vill störa diskussionen.

“Leker du något med tjejjerna?” undrar jag.
“Aldrig, jag leker bara med killarna” säger han.
“Men, vill inte de leka med dig någon gång?” frågar jag.
“Nej, men tjejjerna kan vara snälla.” säger han plötsligt.

Detta uttalande känns som ett genombrott.

“Jaha” säger jag lite förvånat “Har du sagt det till dem?”
“Ja det har jag” säger han lite irriterat. “Idag”.
“Men man kan väl inte säga till tjejjerna att man tycker om dem?” frågar jag och nu är jag väldigt nyfiken på om han kan svara något annat än ett “Nej”.
“Nej” svarar han mycket riktigt. “Då måste man ju flytta hem till dem och vara gift”.



En i taget säger Anton

Barnen... Posted on %AM, February 13 2011 06:57:47

Fredag kväll, Casper ser på TV med en liten skål popcorn på övervåningen. jag och Anton sitter bredvid varandra i soffan i vardagsrummet och tittar på TV. Vi har en stor skål med popcorn. Anton har säkert observerat mig en stund och säger.

“Mamma, jag, Lucas och Casper. Vi tar en.” Och sedan visar han tydligt med ett finger rakt upp i luften. Han tar en liten paus och sedan en liten paus till.

“Och?” frågar jag.

“Du tar många.” säger han. “Man får bara ta en i taget.” Nu ligger man risigt till. Jag kan inte börja argumentera med honom. Det är bara att köpa ner sig, kanske ta en näve när han inte ser…



Tillbaka till Grevens tid

Barnen... Posted on %PM, January 23 2011 13:46:40

Igår var hela familjen på IKEA. Vi lyckades få in barnen på Småland och det var tufft att gå runt på bara 1 timma. Jag såg en väggklocka för bara 19 kronor och tänkte att jag köper en klocka till varje barn, det kommer förhoppningsvis ge dem lite extra hjälp med tidsbegreppet och hur klockan fungerar.

Idag skulle jag sätta upp dem och Lucas fick sätta in batteriet själv. Genast så börjar han dra tillbaka klockan så den går baklänges.

– “Jag skall tillbaka till grevens tid”. Säger han.

När är det? Finns det någon som vet?



Omkörd

Gunnars bloggeri Posted on %PM, January 20 2011 19:06:10

Igår blev jag omkörd eller egentligen omsprungen av en kvinna, kanske 10 år äldre än mig. Det förvånade mig en aning men jag måste nog förklara varför.

Jag är på Gullmarsplan och skall ta min buss hemåt, jag går mot färdriktningen och har precis passerat köstarten. Jag går inte med full fart framåt eftersom jag nu börjar bromsa in för framförvarande person som också är på väg mot köslutet. Vi har båda ungefär 15 meter kvar och då sätter hon in stöten, går om på höger sida och passerar både mig och nästa kille och därefter snyggt gör en 180-gradare och ställer sig sist. Det står ju redan 30 personer, bussen har inte kommit än så det är inte så bråttom.

Jag hade kanske kunnat svara, lägga in efterbrännkammaren, komma in före men jag blev ju lite ställd. Jag får nog anse mig besegrad denna gång.

Som sagt, aningen förvånad.

 



« PreviousNext »