Idag var jag och barnen på Mac Donalds igen. Casper åt Big Mac och Lucas och Anton åt Happy Meal. Lucas var “mätt som en varg” efter maten.
I filmklippet nedan kan man se den hittills bästa leksaken som Mac Donalds. Men hur länge kommer den att hålla? Riktigt rolig tycker jag.
<!–
WriteFlash('’);
//–>
Som de flesta vet så är Lucas helt “blöjfri” sedan någon månad. När det är dags för de “stora” stunderna så kallar han in mig på toaletten.
– Sitt där, säger han och pekar på pallen bredvid handfatet.
– OK, säger jag, sätter mig och börjar lyssna.
Under hela “akten” kommer Lucas nu berätta för mig vilka filmer han kommer att få se och vid vilken ålder han får se dem. Det kan låta så här:
– Pappa, när jag är femton år så får jag se på Star wars. När jag är elva får jag se “Harry Potter”. .. och när jag är sjutton får jag se på Too Raider.
Så där håller han på. räknar upp filmer han inte får se på idag, berättar vilken ålder och viftar med fingrar som symboliserar åldern. Plötsligt kommer det:
– Torka mig nu, jag är klar.
Allt detta går vi igenom varje gång det är dags. Han tittar mig djup i ögonen och granskar mina tankar. Så länge han håller sig till de högre åldrarna så nickar jag instämmande. Jag har en känsla av att han tror att han snart är femton år.
En liten film jag hittade från början av år2003, Casper denna gång. Är han måhända en domherre?
<!–
WriteFlash('’);
//–>
För en vecka sedan borstade jag tänder på Anton. Han är ju faktiskt inte mer än 2 år och 3 månader. Han försöker att uttrycka sig och ganska ofta förstår man vad han menar. Korta meningar men inga svåra ord.
När jag nu skulle borsta hans tänder så hör jag ganska klart att han inte vill detta och säger: “Det är orättvist”. Antagligen har han inte lust med borstning just nu.
När jag berättar att han kan detta ord för en av fröknarna på dagis så fyller han i: “Mamma orättvis”. Och det var väl skönt för mig att höra, att det inte gällde mig.
Det jag också kan konstatera är att ordet “orättvist” lär man sig långt före ordet “rättvist” i livet..
Ja, idag blev det inspelning av mina skönsjungande yngsta pojkar.
Anton ut först – klicka på länken:
Här kommer Lucas – klicka på länken:
Jag skulle då inte vilja möta en björn därute.
Härmed skickar jag ut en efterlysning till världen! Vet någon vad denna typ av Lego är för något, lär finnas på ICA.
Jaja, det är vår Lucas, det förstår ni säkert.
.. och vem sjutton är kapten Rex?
Jag sitter i soffan. Marina vill gå och på en promenad själv. Hon börjar förbereda, klä på sig. Anton har fattat och vill med. Han går fram till Marina, sträcker upp sina händer mot henne.
– Följa med? Säger han.
Jag hör hans tonfall och inser att Marinas svar kommer att leda till fullständig lycka eller katastrof. Om hon säger Nej kommer jag att få ett riktigt elände. Marina kommer att lämna huset med minst ett gråtande barn och gråtande barn är smittsamt, det kan snabbt leda till fler gråtande barn.
– OK, följ med då, säger hon.
Efter en stund kommer han glatt in i vardagsrummet säger hej då till både mig och Lucas. Kvällen är räddad.
Jag vill bara meddela att Lucas har sovit sin första natt utan blöja. Det gick bra.
Lucas säger det själv:
– Jag är blöjfri nu.
