Ja, så var man med för 3:e gången på Caspers fotbollsträning. Den här gången fick jag övertala honom. Han ville egentligen vara “ledig”. Jag tog med minstingen Anton också. Men precis som sina storebröder så har han missförstått. Mina söner spelar inte med fötterna, de tar hela tiden upp bollen med händerna. Suck….
Ett litet klipp bifogas.
<!–
WriteFlash('’);
//–>
Varje dag ska 3 barn borsta tänderna, 2 ggr var, totalt 6 st tandborstningar. Ibland kan något av barnen fixa det helt själv men resultatet är en sanering i badrumsskåpet och handfatet där blåa ränder av tankräm ligger kletat mot porslinet.
Den lilla tuben innehåller 50 ml. När 50% av innehållet har gått åt så börjar det bli svårt att klämma ut resten, man drar tuben mot kanten av handfatet, man ställer den upp och ner, man trycker in tummen från sidan och upp “bakifrån”. Så där håller man på till det inte går längre. Jag gissar att det ändå är kvar ca 10% av tandkrämen.
Vid det laget har min fru redan startat på en ny tub med barntandkräm. Det gör hon när det finns ca 40% kvar i tuben och då är det jag som får kämpa vidare med dessa 40-10=30% som ger aningen mindre tandkräm på tandborsten eftersom det är så jobbigt. Därmed går också åtgången något långsammare i denna fas.
Så här kan det se ut när man trycker:
Den som är någorlunda duktig på matematik kan inse att jag förbrukar dessa 30% på ungefär samma tid som min fru förbrukar 60% av den nya tuben. Så när jag äntligen tycker att man kan kasta den gamla med bara 10% kvar så får jag ta hand om nästa “lik” medan hon går igång med nästa nya tub.
Men om man inte borstar tänderna så blir tänderna gula som i läkarboken. Det har Lucas sagt.
– Men vad gör du Lucas? Du får inte trassla in gubben i den virkade duken, den kan bli förstörd. (säger pappa)
– Han sitter i fängelse för han har tagit socker.
– Jaha, får man inte ta socker?
– Nej, då får man gula tänder som i Läkarboken.
…. och en liten förstoring på föremålet.
Jag tror aldrig jag har sett en så söt påskkärring (Lucas förstås).
 |
 |
 |
 |
Lucas skall somna men han behöver prata av sig lite innan han kommer till ro. Om du har 9 minuter över så får du gärna lyssna på honom (och mig förstås). Klicka här
Ja, jag hade lovat Casper och Lucas att ta med dem till ICA Maxi. Vi gick in på leksaksavdelningen och vi blev genast osams. Casper ville kolla vad en Star Wars lego förpackning kostade men hans pengar räckte inte. Då ville han genast köpa något annat men jag försökte övertyga honom om att billigt skräp också kostar pengar och att det tömmer hans pengaburk och att han då måste börja om från början med sitt sparande.
Efter det så var både Casper och Lucas sura men föreslog att de kunde gå in på Icas lekrum för barn. Det fanns plats och glada gick de in båda två.
Puh… Då kunde jag handla ifred och det gick bra. Jag packade mina kassar och gick ut med dem till bilen innan jag hämtade barnen igen, nummer 7 och nummer 8 stod det på mina lappar.
I bilen hem drogs det igång diskussioner, Casper ivrigt påhejad av Lucas.
– Men pappa, nu ska vi åka till Willys
– Nej varför det frågar jag.
– Vi måste handla mat.
– Nej, jag hade redan plaserat kassarna i bilen innan jag hämtade er.
– Åhh (suck), det var inget roligt där, de hade inget bollhav
– OK, så ni vill aldrig mer dit?
– Jo, ropar båda barnen
– Det var roligt när du hämtade oss, säger Casper.
– Jaha säger jag, var det tråkigt när ni gick in?
– Ja, säger Casper.
… och så är det väl, när det är som roligast så blir man avbruten.
…. så var det dags. Jag har skjutit upp det, vecka efter vecka. Jag var egentligen beredd redan vid jul men det blev aldrig av.
Jag tror att Anton kommer att bli svårare att klippa än Casper och Lucas. Han har en del lockar vid öronen som inte är så lätta att hantera.
Här kommer några bilder på honom, före och efter:
… och efter
… och Ellen, du har förtur på en liten hårtest som vi har sparat, lite svart i toppen.
