Casper har en kompis hemma, vi sitter alla och äter. De pratar om ett spel på Internet, MoviestarPlanet. Jag uppfattar en del ord från samtalet som kanske inte hör hemma hos 8-åringar.
– “Hur gammal ska man vara för det där spelet” frågar jag.
– “Man får vara hur gammal som helst” säger Casper.
– “Man får vara gammal gubbe” säger kompisen.
– “Där hör du Gunnar. Du får också spela” säger Marina.
Allt som han har fått, vilket inte är så mycket, går i Star Wars tecken. Här är en liten film när han får det 3:e paketet i samband med pannkaksmiddagen.
<!–
WriteFlash('’);
//–>
I natt, när jag gick och la mig så passade jag på att ta med mig saxen in till den sovande lilla Lucas. Han har nämligen ett kletigt tuggummi i nackhåret och det har varit stört omöjligt att försöka få bort det. På dagis har en del kompisar varit nyfikna på detta klet vilket säkert inte Lucas har uppskattat.
Så jag gick in till honom med saxen i högsta hugg och försökte sikta in mig. Lucas rykte till innan jag kunde klippa men till slut fick jag bort en bit hår och lite tuggummi. Även om han sov så verkade det som att han inte uppskattade mitt tilltag, han vred på sig, gav ifrån sig lite ljud. Jag gick in och la mig. Men bara någon stund efter att jag somnat så skrek han till. Han skrek igen och jag gick in till honom men kunde inte trösta honom.
Jag tog med honom in till oss men han grät och skrek och jag kunde inte höra vad han egentligen sa. Till slut säger Marina att han har ont i benet. Jag masserar honom, frågar om han vill ha vatten men jag får inget svar. Till slut orkar jag inte längre utan går ner och häller vatten i ett glas som han inte vill ha. Han går iväg från köket och in till vardagsrummet, tar en filt och lägger sig i soffan och skriker.
Till slut tar han glaset och dricker upp allt, lägger sig ner och tystnar efter en stund.
Jag vågar mig nu att fråga:
– Känner du dig lite bättre nu?
– Nej, <tystnad> mycket bättre.
Sedan går vi upp och lägger oss.
Igår åt vi fiskpinnar. Jag hade lagt upp en på Lucas tallrik, en på Antons, bara för att de skulle svalna lite och för att inte slösa med dem om de överhuvudtaget inte tänker äta.
Lucas skalar sin fiskpinne till slut och äter innanmätet. Anton ropar efter hans kamrat.
– Vadå kamrat, undrar jag.
– åsså kamaraten säger han igen och pekar på den ensamma fiskpinnen.
– Vill du ha en till frågar jag?
– Ja, säger han.
Han äter upp sina 2 fiskpinnar och vill sedan ha mera. Jag lägger upp en till.
– Åssa kamraten, kommer det igen.
Det här verkar vara något knep som de håller med på förskolan, tror jag.
I morse var det Lucas tur. Fast han äter frukost på förskolan vill han ibland äta lite hemma också och det får han gärna om det finns tid. Han hade yogurt i en skål.
– Pappa, jag vill ha bollar.
Bollar är egentligen det jag kallar för kakmüsli. Kakmüsli är egentligen mer söt müsli som smakar ungeför som mosade kakor. Jag brukar blanda lite sådan med mindre söt müsli för få en halvnyttig god variant på müsli. Var var vi.
– Pappa jag vill ha bollar, säger Lucas.
Jag går och hämtar bollarna som egentligen är hopklumpad kakmüsli, häller ner lite i hans yogurt.
– Pappa, bollarna är mina vänner.
Igår hämtade jag barnen. Lucas pratade om O’boy på vägen hem och jag insåg att det kunde vara bra för honom att få i sig något innan maten.
– Ska du ha O’boy Lucas?
– Ja, säger han och rusar sedan iväg och leker med Lego
Jag fixar O’boy, värmer lite i micron.
– Nu är den klar, ropar jag.
Jag får ropa igen ett par gånger.
– Kom nu då, O’boyen är klar.
– Lessen pappa, jag har ändrat mig, säger han.
Så vad gör man. Anton springer runt men han får ju Antonmjölk, laktosfri. Så jag dricker upp den. Gott faktiskt.
Efter en stund kommer Lucas infarande i köket och vill ha….
Just det, rätt gissat, O’boy. Jag suckar men gör iordning ändå. ….
– Nej, jag vill inte ha, säger han efter tjat. Nu får den stå på köksbänken och jag ångrar förstås att jag har gått med på detta spektakel.
Långt efter att maten är klar och uppäten märker jag att O’boyen har försvunnit. Jag frågar Lucas men han har inte druckit den.
– Jag drack den säger Casper glatt.
“Dra ner luften” betyder veva ner rutan i bilen.
“Genast” används numera flitigt, t.ex: “Kom genast och sätt igång Mumin”
“Ingen aning” har jag hört flera ggr de senaste dagarna vilket gör mig lite oroad.
Idag är både Fritids och Dagis stängt, jag är hemma med barnen. Jag sa att det blir pannkaka och Casper sa att då ska han laga till dem.
5 ägg startar man med sa han och jag fick ta fram mjöl. Mjölken tog han fram själv. Sedan satte han igång och när det närmade sig så sa jag att jag ville smaka. Jag insåg att här behövs det salt också. Man ska inte ha salt, mamma har inte det. Men jag lyckades övertyga honom. Jag fick igenom att fylla på med lite mer mjöl också.
När jag stekte så dukade Casper och maten blev riktigt god. 10 kr kan det väl vara värt. Jag fick godkänt på den summan från Casper.
Hmm, han har klagat en del på mina pannkakor förut.
Idag, söndag 8:e augusti kl 10:05 meddelande Anton att han har bajsat på toaletten. Han kommer inspringande i vardagsrummet och meddelar detta, alldeles naken och aningen brun där bak. Jag hade visserligen diskuterat denna möjlighet en stund med honom tidigare på morgonen men jag räknade inte med att han skulle genomföra det, premiären, så snart. Grattis Anton!!
