Blogg

Igår när jag hade hämtat Casper från skolan berättade han att han hade tappat sin 7:e tand. Det blev förstås prat om tandfen som lägger en guldtia under kudden och Casper vet vid det här laget att det är pappa.

Innan han går och lägger sig så passar jag på att lägga dit en guldtia så jag inte glömmer det.

Imorse frågade jag Casper om tandfen varit där.

– Nej, säger han.
– Men du måste gå upp och titta
– Jag har redan tittat.
– Titta igen.

Till slut masar han sig upp och kommer ner. Han har en guldtia i handen men hävdar att den är från förra tanden.

– Var hittade du den då?
– Under kudden.
– Ja, jag la ju dit den.
– Den låg redan där.
– Vadå?

Till slut inser jag att han kollade under kudden i går, kollade status, förväntade sig sedan ytterligare en under natten.

Man får inte vara för effektiv, det blir bara problem.

Så var det dags för klippning av barn, lagom till att fler barn dyker upp på dagis och fritids imorgon måndag.

Nedan en bild på ett av barnens lämningar. Vem tror ni? (Casper, Lucas eller Anton)

Jag började med Casper, kan det vara han.

Därefter fortsatte jag med Lucas. Kan det vara hans hår?

Nej, Lucas är nog för mörk.

Lite Tintinvarning på Lucas men kan det vara Anton, se nedan.

Anton hade överlägset mest hår svaret är att det var just Antons hår som särskådades på första bilden.

Till sist vill jag bara berätta att alla barnen har samma frisyr. Frisören kan bara klippa på ett sätt. Alla olikheter beror därmed på barnens huvudviftningar, bockningar, sparkar mot frisören.

PS
De tjänade alla 15 kr per skalle. (Pappan sparade (150-15)x3=405 kr totalt)
DS

Idag gjorde jag pannkakor. Casper sa redan från början att han inte tycker om pannkakor som jag gör. Men han åt 1 st i alla fall. Lucas åt 2 st och Anton, minstingen, fick i sig 3 st. Borde det inte vara tvärtom?

Anton på bilderna..

Nåja, när jag berättade för Casper att Anton hade ätit 3 st så klämde Casper i sig ytterligare 1 till.

Marina har varit ute på motionsrunda och duschar. Hon ropar på mig och vill ha in 2 stycken handdukar. Jag hämtar dem och är precis på väg att stänga badrumsdörren. Då är nästa lilla varelse på väg in. Han har en handduk i handen, visserligen en torkhandduk för disk men ändå. Han lämnar över den. Anton fattar och han vill hjälpa till. Men hur länge kommer detta att hålla?

Casper och Lucas vill hela tiden ha samma plats i bilen nuförtiden. Om Casper vill sitta längst bak så vill Lucas det också, det blir alltid bråk. Så idag tröttnade jag.

– Jag sätter mig längst bak, sa jag.
– Nej, vem ska köra säger Casper.
– Tja, mamma får köra. (Hon har inget körkort)
– Nej, då kör hon åt fel håll säger Lucas.
– Är det det värsta som kan hända frågar jag.
– Ja, säger Lucas.

Nyss kom jag in och skulle äta lite frukost. Jag håller på och målar bräder vita som skall sitta på nya redskapsskjulets hörn och kring fönster. Jag kommer alltså in i huset med en pensel som jag ska rengöra och jag håller den med borsten uppåt när jag kommer in i köket.

– Glass, utropar Anton glatt.

För någon vecka sedan höll jag på med taket på det som ska bli vårt nya redskapsskjul. Det var förmiddag och jag hade sagt till Marina att hon kunde slå en signal till min mobil när det var dags att komma in och få en kopp kaffe. En signal utan att jag behöver svara, då blir det ju gratis.

Jag arbetade ett tag och började bli lite sugen och snart så låter telefonen. Men det är inte ringsignalen utan ett sms. Jag kollar. Hmm Marina hade skickat ett sms istället. Jaja, kanske inte gratis men inte heller så dyrt. Men jag brukar aldrig få sms som inte innehåller någon text. Det här var helt tomt, men jag fattar, det är kaffe på gång.

När jag kommer in säger Marina, “Bra att du kom in, kaffet är strax klart”. Här ligger en hund begraven och vi inser snart att den som skickat sms:et är vår minsting, Anton.

Vi behöver sätta upp en spalje på husväggen. Vi har tittat runt lite och det vore ju snyggt med en vit har min fru sagt. Någon snygg och vit har jag inte hittat så jag köpte en omålad i trä men inser att den måste behandlas innan målning så jag googlar runt lite på hur den ska behandlas och hittar följande på ett diskussionsforum:

“Vi har precis köpt hus och har en spalje som är i furu och också lackad.
Min fru vill att spaljen ska vara vit istället och således ska den målas.
Vilken färg är bäst att använda för ändamålet?
Jag är helt lost på sådant här så hjälp uppskattas”

och svaret:

“lackfärg låtersom en bra idé. Annars gör du så här:
Öppna ytterdörren och ta cyckel/bil/buss/gå till närmaste färghandel.
Väl därsäger du:
-Goddag! Jag har köpt ett hus.
-Jaha? svarar färghandlaren, vad trevligt!
-Nu har jag en spalje som är lackad.
-Ja, dom brukar ju vara det, dom små rackarna.
-Nu har jag en fru som…
-Jag vet, svarar färghandlarn, hon vill ha den vit, eller hur?
-Ja…, säger du då, hur vet du det?
-Fruar brukar vilja ha vita spaljeer. Vi har en egen avdelning för den frågan. Inget ovanligt alls. Problemet är bara att färgen kommer att nötas och det blir fult ganska snart, speciellt om ni har barn. Men visst säljer jag gärna färgen till er. Sandpapper, grundfärg och två färdigstrykningar. Fina penslar ska du ha också. Det blir 1575 kr, ha en rolig vecka!
-eh… Tack då… Tror jag…”

Hmm, detta läste jag förstås efter att jag köpt spaljen. När jag berättar detta för min fru (att jag läst detta på nätet) och skrattar gott för att fruar är som fruar så säger hon att det var jag som absolut ville ha den vit. När jag tänker efter så har hon nog rätt.