Blogg

Inatt sov tandfen djupt och missade Caspers andra tand. Jag har lovat Casper att jag ska sms:a henne. Casper tror inte på mig, säger att jag ljuger. Denna gång är det alltså hans andra tand som blev lös först. Nu kanske det får räcka med tandinlägg.

Ingen kommer att komma undan denna information. Casper är mycket stolt, det är nästan en lika stor händelse som när han började cykla utan stödhjul i början av förra sommaren, 2007. I år har har han fått en ny stor cykel men egentligen inte använt den speciellt mycket.

Så här ser han ut från och med idag 20080905:

Det började för någon vecka sedan, en tand var lös, han skulle bara äta soppa och man var tvungen att vara mycket försiktig vid tandborstningen. Den tanden sitter faktsikt fortfarande kvar, strax till höger om gluggen på bilden. För ett par dagar sedan upptäckte han den andra lösa tanden.

När jag hämtade honom på skolan idag, fick jag höra om händelsen. Casper och Henrik hade varit i skogen och lekt. Vid någon klätterställning råkade Henrik sparka till Casper. Casper hade gråtit lite. Det var lite blod på hans blå T-shirt och även några fläckar på hans byxor men framförallt så var han en tand fattigare. Jag undrar om tandfen kommer inatt?

Ja, så är det faktiskt. Ibland går jag i deras burkar, plockar upp de åtråvärda 1-kronorna, växlar dem i smyg till 10-kronor eller ibland 20-lappar.

Varför gör jag det?

Pengar är inte pengar. 5 kronor är 5 st kronor eller pengar och inte en femkrona. Jag har försökt förklara detta med värde men misslyckats gång på gång.

Mina 1-kronor försvinner i ett nafs. För en vecka sedan gick jag in till tobaksdisken på Willys och undrade om jag kunde få växla till 1-kronor.

– OK, sa hon lite tveksamt och tog emot min 20-lapp.
– Nu kommer det 2 st 10-kronor i koppen, ta dem och lägg i igen, vänta tills jag säger till.
– OK, nu kan du lägga 5-kronorna i springan, en och en, så kommer 1-kronor ut.

Ja, det är ett helt företag att få tag på de spektakulära 1-kronorna. Dessutom ramlade en av 5-kronorna rakt ner i papperskorgen som var placerad rakt under koppen. Det var nästan omöjligt att få upp den igen från den tunna soppåsen med kladdiga glasspapper.

Tillbaks..

Ibland lockar jag mina barn med att tjäna pengar. Om du sover hela natten i din säng… Om du sätter in din disk…. Om jag får klippa dig så får du 10 kronor. Just det, jag erbjöd både Casper och Lucas 10 kronor var om de gick med på att bli klippta. Casper behövde ansning efter snaggningen tidigare i sommar och Lucas har en lugg som döljer hans ögon.

Men det kostade alltså 10+10 kr samt att de skulle få bada i stora bubbelbadkaret och att jag och Anton också skulle vara med. Hela tiden förhandlingar. Du kanske kan föreställa dig ljudnivån i det badrummet senare på kvällen?

Så ikväll måste jag växla pengar igen. De sover nu. Imorgon ska jag plocka fram 10 kronor var så att de blir nöjda och glada. Observera, det skall vara 1-kronor, inget annat, då tror de att jag lurar dem.

Jag undrar hur länge detta kan hålla. Jag tror att det blir Casper som kommer att komma på mig, han kommer att undra varför antalet 1-kronor inte ökar nämnvärt i hans sparburk. Kommer han att förlåta mig?

Idag var det första dagen i skolan för Casper. Egentligen är det förskoleklass, 6-årsverksamhet, nollan, skolan eller vad ni vill kalla det. 1:a klass startar först om 1 år. En sedvanlig bild på barn som börjar skolan visas nedan.

Alla barn hade med sig något nytt, återvunnet av något gammalt. Casper hade gjort en blå raket med viss assistans från sin pappa.

Efter skolan var han som vanligt sugen på att gå hem till kompisar eller ta hem dem men det är inte alltid som man orkar engagera sig, ringa och fråga. När man har 2 andra barn så är det inte helt lätt. Casper ville absolut spela 2 st med gameboy eftersom han har fått ett till av sin storebror Alexander. När jag sa att jag kunde spela med honom en stund så sa han.

– Nej du kan inte.
– Men du kan lära mig
Och genast så kopplade han ihop 2 st gameboy med en sladd, startade pokemon och fick “glänsa”. Jag fick inte röra något, han skulle starta upp båda spelen med olika pokemongubbar.

– Man bara trycker här hela tiden, sa han. Sedan är det klart
– Jaha

Men jag fick inget riktigt svar på vad han höll på med. Men jag såg att han var stolt att få lära ut till mig.

Efteråt var jag lite illamående, ska nog inte spela för mycket Pokemon, förstår nog inte riktigt heller vad det går ut på.

En liten video som visar hur lycklig man kan vara när man utför hushållsarbete.

<!–
WriteFlash('’);
//–>

Men det är klart, han har ju en bror att brås på, lilla Lucas.

Här får ni alla ett smakprov på Antons konster. Han är riktigt duktig på att spela och sjunga.

<!–
WriteFlash(' ‘);
//–>

I samband med att vi hade grillning här så försvann en sopskyffel. Marina har gått och grymtat, hon spekulerar lite i att Stefan kan ha gömt den för våra barn. Men hon ringer inte och frågar, bara går och grymtar lite. Jag brukar själv titta lite extra när jag går in i garaget för att se om den kan ligga högt uppe i en hylla, öppna locket på dynlådan o.s.v.

Om nu Stefan är inblandad, vilket inte är helt omöjligt, så var det antagligen Lucas som skulle förhindras fäkta med sopskyffeln. Därför passade jag på att fråga honom precis nyss, barn brukar ju alltid säga sanningen.

– Lucas, vet du var sopskyffeln är? Har Stefan tagit den (oj, en ledande fråga).
– Ja.
– Vet du var den finns?
– På Ellens vind, Hon har Stefans morotskniv.
– Jasså, hur ser den ut.
– Gammal!
– Hmm

Lucas kastar nu en glasspinne på altangolvet
– Jag vill att du plockar upp den och lägger den i köket.
– Nej, räven kommer, säger han och är tydligen befriad från uppdraget.

Det är svårt att hålla sig till ämnet när man pratar med barn och sanningen kanske inte kommer fram.

Det kanske inte är någon idé att ringa till Stefan(5 år) och fråga?

Lucas ska sova, jag ligger bredvid och pratar med honom. Samtalet tar olika vändningar. Jag frågar honom om han ska ta körkort när han blir stor.

– Ja, och jag ska ha tuggummi (finns ibland i handskfacket), och nycklar, och kokotabletter (hårda karameller som också finns i handsfacket för att ibland lugna ner de livliga barnen.

– Jaha, har du någon fru som sitter bredvid när du kör?
– Eberit

– Eberit?
– Eberit!

– Jaha Berit (Lucas Faster). Har ni några barn?
– fyra femt, så här många (Lucas visar hela handen upp i luften och är nu mycket ivrig), och ett svärd, och en pistol, och ……

Hasse, nu får du hålla hårt i Berit…