När jag var liten så var det väldigt roligt att ropa hoho i tunnlar. Jag minns att jag bara väntade på att vi skulle passera tunneln vid Marieberg på Essingeleden på väg till eller från Solna. Essingeleden var ganska ny, oranga lampor i taket. Vi barn som råkade sitta vid ett fönster vevade ner och hoade.
Idag var jag och Lucas och Anton i Haninge centrum, vi gick ner i tunneln mot terminalen. Lucas hoade 2 ggr i tunneln och Anton hoade 2 ggr han också. På vägen tillbaka var det ett barn som hoade oavbrutet, det var Anton. Varför är det så roligt att hoa?
Hoho
Nu har jag prövat idag igen att gå i tunnel, denna gång med 17 barn, jag kom nu på att dagens barn inte hoar lite lagom utan skriker så högt de kan för att överrösta varann, jag håller nu kvar vid min gamla devis att barn ska vara tysta i tunnlar.
Jag minns också hur kul det var!!! Nu för tiden är jag inte alls road av det när jag kommer med 20 st 6-åringar som ska hoa när vi är på promenad i Hagsätras tunnlar, sist höll jag för öronen och ett barn tittad konstigt på mig och undrade vad jag gjorde. Jag brukar säga till barnen att de inte får hoa. Ska i fortsättningen försöka se hoandet mer ur ett barnperspektiv.
För att små barn hörs väldigt lite när det kommer till stora vida världen. Det vet de innerst inne. Och hoar man så hörs man 3 gånger mer.