För ett par veckor sedan fick mina 3 barn bada i stora badkaret. Det blir ett väldigt liv och vatten stänker över hela badrummet. Jag sitter i rummet utanför och har lite koll, lyssnar på om det blir alldeles för tyst eller om jag måste gå in och dämpa dem lite.
Plötsligt ropar Casper och säger att Anton vill gå ur badet. Jag kommer in och mycket riktigt så ser det ut som om Anton vill ut – lite konstigt, han älskar ju vatten och han brukar bli arg och ledsen när man tvingar ut honom ur duschen eller badkaret.
Jag lyfter över honom, ner på golvet. Han går direkt in i duschen, ställer sig på halkmattan och han…
Kissar
Ja, han kissar och när han är färdig går han tillbaka till badkaret och ber med sina armar och sin blick om att få bada igen.
Han blir upplyft och jag kan gå ut i rummet bredvid igen.
Var sak på sin plats!
Det är ju helt fantastiskt klokt av honom! Han är inte bara söt, han är smart också. Hade en liten diskussion med en skolkompis om detta och vi kom fram till att det säkert finns vuxna som inte skulle göra samma sak.