Midsommarafton, 21 juni 2013, Lucas flyttar hemifrån..
Efter en bra morgon, midsommaraftons morgon, sätter jag igång med frukost och till Lucas är det som vanligt risgrynsgröt. När den är klar på spisen kommer den att hällas över minst 2 ggr i nya tallrikar så att gröten kallnar snabbare. Under dessa moment ser Lucas lite gröt på kanten av en av tallrikarna och protesterar vilt. I mitt inre oroar jag mig för konsekvenserna av detta men till Lucas säger jag bara att det fixar jag och så torkar jag av med lite papper, serverar gröten. Lucas ser tallriken igen och är inte alls nöjd men jag går ut på altanen och min frukost tillsammans med en betydligt gladare Anton.
När jag är klar ser jag Lucas göra sig i ordning, har på sig skor, på väg ut och skriker något om att ytterdörren inte går att öppna. Jag följer med honom ut och säger att han ska äta sin mat innan han får gå till kompisar. Vi grälar lite och sedan säger han att han har ätit lite.
– Lukta i min mun, säger han.
Jag luktar i hans mun, muttrar något om att han ska borsta tänderna och att det kanske är för tidigt att cykla iväg till kompisar.
– ..och vart ska du cykla förresten, undrar jag.
– Det säger jag inte din idiot, får jag till svar.
– Jag kommer inte tillbaka, fortsätter han.
– Flyttar du hemifrån?
Inget svar och han cyklar sedan upp för backen. Med sorg i hjärtat går jag in. Lucas har flyttat hemifrån. Jag dukar av frukosten från lite olika ställen i huset och när jag tar in Lucas tallrik ser jag att han har ätit upp allt. Han brukar alltid lämna en del.
Jag glömmer snabbt bort sorgen men redan efter 3 minuter ser jag honom utanför huset. Då kommer sorg nummer 2. Han har varit iväg och inte blivit insläppt antingen att det inte passar eller att ingen öppnar.
Lucas har flyttat hem igen.
Ska jag gå och kolla med honom hur det är eller ska jag bara låtsas som om det regnar? Att anpassa sig till honom tar på krafterna.
Jag är nog ganska glad att han är hemma igen, även om jag får skäll rätt ofta är han nog världens goaste kille…
