TV:n står på, reklampaus, något sägs om miljonlotteriet, jag lyssnar inte speciellt noga.

– Miljonlotteriet är inte bra, säger Anton.
Äntligen tänker jag, ett barn som redan vid 6 års ålder resonerar i termer av andel som återbetalas, kanske 35% eller så. men var det så han tänkte egentligen? Jag blir ju lite nyfiken.

– Varför då, varför är miljonlotteriet inte bra, undrar jag.

– De kan bli onda.
– Vilka då, frågar jag. Han verkar inte vara inne på samma spår som jag.

– De som inte vinner, säger han sedan.

– Jaha. Jag tänker att så måste det ju vara, förlorar man så blir man ju inte så glad, då blir man ond.