Det är den 21:a december, morgon, jag frågar om någon av barnen vill följa med och handla de sista julklapparna. Jag får inget direkt svar men jag ser på Lucas att han börjar fundera. Ganska snart föreslår han att jag och Marina ska få vår julklapp.
– Den kostar bara 20 kr, säger han.
– Ni kan dela, det blir 10 kr var, fortsätter han.
Jag blir lite konfunderad, det känns ganska klart att han nu är i behov av pengar och vill spendera dem om han följer med och handlar julklappar med mig.
– Jaha, ska vi betala för din julklapp till oss, undrar jag.
– Ja, eller 10 kr, svarar han. Det är guldpapper och det finns något skrivet. Han är nu ganska upphetsad. Han har dessutom reducerat priset, 50% rabatt.
– Ska vi inte få den på julafton då, undrar jag.
Lucas springer och hämtar den samtidigt som han undrar om mamma redan nu har pengarna. Han kommer tillbaka med ett litet paket i fint guldpapper, inget snöre men väldigt fin.
– Vi måste nog hämta en sax, säger han och springer iväg igen och är tillbaka strax.
– Ska vi verkligen öppna?
Strax innan denna händelse hade jag frågat barnen om de kunde tänka sig att städa sina rum. Jag hade inte fått något direkt svar på den frågan och hade väl egentligen inte förväntat mig det heller från 2 barn som är engagerade både av TV och av en Ipad, samtidigt.
– Jag lovar att städa också, fortsätter Lucas.
Nu känns det som att vi är nära ett avtal. Jag tar fram en guldtia. Jag betalar och säger att det är för mamma också. Paketet öppnas av Lucas och en fin bild vecklas ut.
Både jag och Marina får kramar.
Längst ner står det: “Jag elskar er”
Detta kommer bli en bra jul!
