Blogg

.. brann ner i natt.

Det är som det ska, alla verkar nöjda. Handlarna och politikerna kommer säkert att uttrycka sitt missnöje men de är nog ändå glada för den årliga publicitet som Gävle får.

Gävleungdomarna har sin sport, vi andra får beskedet någon gång innan jul eller i mellandagarna. Allt är som det ska vara.

Någon gång skulle jag vilja se denna bock på riktigt men jag vågar inte åka dit. Mitt enda skäl till att besöka Gävle vore att se bocken och när man kommer fram kanske man har åkt förgäves.

Jag vill bara meddela att Lucas har sovit sin första natt utan blöja. Det gick bra.
Lucas säger det själv:
– Jag är blöjfri nu.

En liten film om hur det går till mot slutet av bygget..

<!–
WriteFlash('’);
//–>

Igår åt vi, jag och min fru, julbord på restaurang Görgen på höjden (Lerdalshöjden i Rättvik).

Vi tillbringade eftermiddagen med olika typer av massage, fotmassage, skalpmassage, fingermassage och sedan fick jag klassisk kroppsmasssage.

Klockan 19 var det glögg och strax efter kunde vi gå in i matsalen. Efter att ha beställt dryck till maten letade jag mig fram till bordet med Dopp i grytan. Den lilla flaggan låg ner och jag hörde med ena örat att allt inte har kommit upp på bordet än. Jag tog en annan runda men vände snart tillbaka. Jodå, nu fanns kastrullen där. Det var lite mörkt och om man skulle man ha revbensspjäll fick man nästan ha med sig ficklampa för att inte få med sig en prinskorv som låg i samma öppning.

Jag fick order av min fru att ta lite dopp till henne också så jag lägger upp 2 bitar med bröd på en tallrik åt mig, en brödbit till Marina. Sedan tränger jag mig fram till kastrullen, slevar upp rikligt på brödbitarna. Stolt lämnar jag över tallriken till henne och går själv och sätter mig vid mitt bord. Trodde jag. Jag hör lite tyst från sidobordet, lite viskande: Någon sätter sig vid fel bord. Jag fattar snabbt, ler lite tillbaka och sätter mig vid rätt bord, precis bredvid. Till mitt försvar kan jag säga att de hade ungefär samma drycker på bordet och båda borden var tomma just nu.

Nu hugger jag i men inser snabbt att något är fel. Jag har öst på skirat smör. Detta försöker jag berätta för Marina men hon tror under någon sekund att det kanske ändå kan vara gott. Jag vill härmed starkt avråda från denna kombination. Jag och Marina skjuter våra tallrikar lite åt sidan, personalen kommer strax fram och undrar om han kan ta tallrikarna varpå vi mumlar lite “ja då”. Ja, man får skämmas lite, speciellt jag. Men snart är vi igång igen, denna gång mot dopp i grytan, den riktiga.

Bilden strax nedanför visar oss alla fem barn i samma badkar, antagligen 1968-1969. jag tyckte att det var jättestort och jag minns att vi ofta lekte “aj aj kapten”. Det gick till så att vi (2 st) startade från varsin bassängände och på mitten hälsade vi på varandra genom att högt ropa just aj aj kapten. Vi kunde hålla på länge tills vattnet började bli kallt. Jag tror att det mest var jag och Berit som lekte denna lek. Rätta mig om jag har fel. Jag minns också att badkaret var långt men om man sköt iväg hårt så kunde man nå andra sidan. Det fanns också en ventil högt upp på väggen där det fanns elaka troll eller vilddjur.

För ett par veckor sedan släpades det gamla gjutjärnsbadkaret ut,. Eventuellt kommer det upp en duschkabin istället. Idag lyckades jag ensam få upp badkaret på släpvagnen och numera finns det i en container i Skogås för vidare transport.

År 2009 är inte badkaret så stort längre.

Det känns lite vemodigt men det har fått sällskap med en gammal diskbänk i alla fall.

Idag smet jag förbi köerna till livbåtarna. De gamla och barnen först ropade de. Javisst, den yngsta och sjukaste hade redan fått en plats och var redan på väg långt bort från det sjunkande skeppet. En stund efter bad jag att de två andra också skulle få varsin plats. Efter mycket tjat gick de med på det.

Min fru hade tidigt sagt att hon inte bryr sig om den stundande katastrofen. Sjunker vi så sjunker vi sa hon. Men jag ville nog egentligen rädda mig om det fanns möjlighet. Kapten hade sagt att alla skulle gå i livbåtarna när det var dags för oss, alla vi som fanns kvar på skeppet.

Så alla våra barn var nu på väg sedan ett par veckor. När jag sa till min fru att hon skulle ta chansen om hon fick den, så blev hon nog lite förundrad. Hon hade nog tänkt att vi skulle gå i samma livbåt eller gå ner i djupet tillsammans, hon och jag.

Så när jag ikväll ringde henne från min livbåt så vet jag inte om hon blev glad för min skull eller kanske stressad över att hon fortfarande var kvar, alla livbåtar var fortfarande överfulla.

Men när jag fick gå ombord så skyllde jag inte på någon krämpa eller ålder, jag bara sänkte rösten och frågade: Finns det kanske plats för mig också?

Så nu har Anton fått sin andra dos och jag fick min..

Ibland vet man inte om ett ord finns eller hur det stavas. Genom att “googla” på ordet så ser man hur många träffar man får. Man vet då om ordet finns eller vilken stavning som är vanligast. Under en period har det förekommit ett ord som har använts flitigt av Lucas 4 år: Dumbajskorv

Jag har nu googlat och det visade sig att ordet inte finns överhuvudtaget. Vi får väl se om det någon gång hamnar i Svenska akademins ordlista. Genom detta inlägg så kanske ordet börjar hittas så småningom….

Anton äter köttbullar och makaroner, jag passar på att göra en ljudupptagning. Det blir 7 minuter och 30 sekunder så ni vet redan från början. Anton sjunger lite också. Håll tillgodo.

Klicka här