Blogg

Idag hade jag en “halvdag” med Casper. EFter frukost åkte vi till Farstabadet och hans simskola. Sedan hade jag en hel del ärenden i Farsta. Det började med att jag lämnade honom kvar i bilen när jag hämtade en kemtvättad matta. Han satt längst bak i bilen och spelade på sin Nintendo DS. Sedan fick jag börja ledsaga honom. Vi gick till Expert där jag placerade honom i närheten av ingången. Sedan gick vi in till frisören bredvid och köpte sprayfärg till barnhår (röd färg). Sedan ledsagade jag honom till apoteket där jag hade nästa ärende. Han fick sätta sig i närheten av utgången. Ledsagningen går till så att han går och spelar och jag för honom framår genom att hålla i hans vänstra handled. Sedan gick vi till fotoaffären där han hittade ett bra ställe att slå sig ner på. Mitt emot fanns BR leksaker där jag hade nästa ärende. Här vaknade han upp lite och tittade på en starwarshjälm. Jag fick kämpa lite för att få med honom ut.

Nu började jag få tungt så jag placerade honom sittande i närheten av systembolaget, lämnade några kassar i bilen och började gå tillbaka till Casper. På vägen passade jag på att gå in i spelbutiken och köpa frimärken. Sedan fortsatte ledsagningen mot Stadium där jag provade ut nya innejympaskor medan han spelade. Han stod bredvid mig i kön och spelade. Sedan gick vi ut på torget och jag fyndade lite på en loppis. Sedan la han ner spelet i min väska och vi gick in på Mc Donalds där han klämde i sig en Happy Meal och en extra cheeseburgare.

Sedan ledsagade jag honom mot bilen men vi fick ta en sväng förbi 5-kronorstoaletten. Därefter gick vi till bilen och vi lämnade Farsta med sikte på Willys Länna. Nu ville han sitta kvar i bilen och spela lite medan jag handlade. När jag äntligen kom ut så hade han faktiskt fått nog och gick i cirklar runt bilen, tyckte att jag hade varit borta länge.

Vi fick mycket gjort på ett par timmar och utan ett Nintendo hade det nog blivit mycket klagande och mindre gjort för min del i alla fall.

Jag pysslar i garaget, slänger lite skräp, städar och kommer sedan in i huset. Klockan är inte mer än 7 på kvällen och Lucas har somnat i soffan. Kanske inte så konstigt eftersom det har varit en dag med aktiviteter. Men innan jag lägger honom måste han få välling, astmamedicin och sedan borsta tänderna. Men först vill jag att han ska vakna så nu är det bråttom.

Jag lyfter upp honom och går iväg med honom för att se om han bara sovit en kort stund och kanske vaknar. Vi går iväg mot köket och jag känner då att han har en näve grus i den högra bakfickan, eller är det det??

Ska jag behöva vända upp och ner på honom utomhus eller kanske jag ska montera av byxorna innan, tankar far i huvudet men när jag stoppar ner fingrarna så är det inte grus. Jag försöker få fram en del av det som ligger i fickan och tror först att det är några plastdetaljer från någon leksaksbil eller överbyggnad från Lego. Sedan upptäcker jag bokstäver på de fyrkantiga svarta platta plastbitarna. Jag fattar ingenting, han har väl inte varit i något soprum med gamla tangentbord och tangenterna borde ju vara större i så fall.

Då ropar min systerdotter Ellen från vardagsrummet. Det saknas en hel rad med tangenter på den bärbara, ja det kanske är 2 rader. Så jag plockar fram halva alfabetet från hans ficka och han sover lugnt vidare i min famn. Ellen lyckas till slut återställa bokstäverna på sina rätta platser och ingen bokstav försvann. När han fick välling så avslöjade han att naglarna var utmärkta som redskap för att plocka bort tangenterna. Men han lovade att aldrig göra om det.

Tack Ellen!

När jag kom in i huset för ett par timmar sedan ser jag att Anton har något under ögat. Ett tag ser det ut som ett blåmärke men sedan förstår jag att det är en penna. Vi har en whiteboard med en penna för att skriva upp en del komihåg och Anton har också hittat den platsen. Så medan Marina skalade potatis så har han passat på. Men jag tycker att han är ganska duktig och har dragit linjen fint och med säker hand.

Lucas vill väldigt gärna gå till David och Jonathan som egentligen är Caspers kompisar. Jag säger “Nej” och säger att han är för liten, att kanske nästa år. Flera gånger idag har han kommit till mig och frågat om han får gå. Svaret har blivit detsamma varje gång.

Enligt min uppfattning så “grälade” vi en del om detta när vi höll på i slutskedet av lunchen. Jag lyckades få in Lucas framför TV:n och fortsatte att duka av, satte in i diskmaskinen etc. Det tog sin tid men efter 15-20 minuter var jag klar.

Sedan går jag in till Lucas som sitter i fåtöljen, sätter mig bredvid.
– Lucas är du fortfarande arg?
– Nej säger han
– Är du inte arg för att jag sa nej till när du ville gå till David och Jonathan
– Nej, jag är bara ledsen och besviken säger han.

Med mina barn blandar jag nog själv ihop begreppen men Lucas har koll.

Idag åt vi revbensspjäll till middag. Av någon anledning försvann Lucas och skulle absolut inte ha mat. Varken jag eller marina orkade släpa honom till matbordet så när vi sedan dricker kaffe och får besök så finns det några kakor och nu är han hungrig. Sedan tar vi honom på bar gärning när han på näst högsta hyllan har nappat åt sig ett par chokladrån. Utvägen är välling. Den dricker han upp men är fortfarande hungrig. Han tjatar på mig och vill ha mera rån.

– Nej Lucas, om du får ett rån så blir du arg när du inte får flera.
– Jag lovar att inte bli arg när jag inte får flera.

Han är som ett eko och vet precis hur svaret skall vara men jag står fast.

– Du borde ha ätit middag.
– Jag vill ha ett rån pappa.
– Det jag kan tänka mig är att du får en kvällsmacka, försöker jag.
– Det du ska tänka dig är att jag får ett rån, säger han.

Idag hände det mycket i Lucas liv.

Han gick på sitt första kalas. Det var Robin på samma avdelning (Pingvinen) som fyllde 4 år och Lucas hade sett fram emot denna dag sedan inbjudan kom för några dagar sedan. Först visste jag inte om han skulle klara att vara där själv men det gick alldeles utmärkt. Han hade kalsonger på sig när jag lämnade honom men jag såg till att han hade en ryggsäck med lite ombyte ifall olyckan skulle vara framme.

När jag hämtade honom 2 timmar senare så hade han till och med varit på toaletten. Det var indiantema på kalaset och han berättade flera ggr att han hade ätit godis. Robin fick 2 st riddare i present. Dessa 2 timmar hade jag och Anton tillbringat i Handen Centrum och shoppat loss.

Bara 1,5 timmar efteråt var det dags igen. Jag och Lucas åkte iväg på hans första simlektion. Det kallas tydligen för babysim, barnen är ca 3-4 år gamla och en förälder är alltid med i bassängen. I bassängen, som är uppvärmd till en mycket behaglig temperatur som passar en frusen pappa som bara badat en gång i sommar, ryms ungefär 6 barn med varsin förälder. Nu var Lucas lite klängig men till slut gick det ganska bra att slappna av och flyta på rygg. Det kommer att behövas några ggr till innan det lossnar riktigt.

Lucas är en stor kille som inte har blöjor som t.ex. N**a eller S**n som ju går kvar på Sköldpaddan eftersom de är så små.

..bara en liten filmsekvens, jag upptäcker att Anton helt själv har kopplat ihop, eller tror att han har kopplat ihop en kassettbandspelare med ett par hörlurar.

<!–
WriteFlash('’);
//–>

Sekvensen är i HD-kvalitet och Anton har själv satt igång allt, av en slump upptäcker jag honom i vårt arbetsrum.

– Förb*** Tupperware skrek jag i morse.
– Det är inte Tupperware, den där burken är köpt på Clas Ohlson, sa min fru.

Det hjälper inte mig. Jag har just sett en kaskad med hemgjord müsli spridas över hela köket och varför då, undrar ni. Så här är det.

När jag var liten fanns det flingor eller kalaspuffar. I varje paket fanns det gnuggisar eller någon liten figur och mamma såg antagligen till att alla barnen (5 st) fick dessa på något rättvist sätt. Kalaspuffarna gick snabbt åt så man kunde öppna ett nytt paket och få nya gnuggisar (är detta nutidens tatueringar?). Kalaspuffarna var nästan alltid färska och goda.

Nuförtiden är barnen (mina barn i alla fall) kräsna och efter att ha smakat på en sort säger de att det inte är gott och det finns 100-tal sorter att välja på, riktiga kalaspuffar eller billigare imitationer. Efter ett tag har vi flera öppnade paket i skafferiet och som torkar in. Kalaspuffar har en tendens att klumpa ihop sig.

Jag gör min egen müsli genom att blanda lite olika saker och den här gången hade jag en del kalaspuffar i, ja kanske en ganska stor andel.

Så när jag skulle hälla upp lite i tallriken tog det stopp. Plastburken med ett lock som är beskaffat med ett vridbart mindre lock skakades lätt men det hjälpte inte, jag skakade lite till och lite till. Jag tog i ordentligt för att alla klumpar skulle lösa upp sig. Resten vet ni.

Tur att man har centraldammsugare som nästan alltid ligger framme.