Blogg

Jag pysslar i garaget, slänger lite skräp, städar och kommer sedan in i huset. Klockan är inte mer än 7 på kvällen och Lucas har somnat i soffan. Kanske inte så konstigt eftersom det har varit en dag med aktiviteter. Men innan jag lägger honom måste han få välling, astmamedicin och sedan borsta tänderna. Men först vill jag att han ska vakna så nu är det bråttom.

Jag lyfter upp honom och går iväg med honom för att se om han bara sovit en kort stund och kanske vaknar. Vi går iväg mot köket och jag känner då att han har en näve grus i den högra bakfickan, eller är det det??

Ska jag behöva vända upp och ner på honom utomhus eller kanske jag ska montera av byxorna innan, tankar far i huvudet men när jag stoppar ner fingrarna så är det inte grus. Jag försöker få fram en del av det som ligger i fickan och tror först att det är några plastdetaljer från någon leksaksbil eller överbyggnad från Lego. Sedan upptäcker jag bokstäver på de fyrkantiga svarta platta plastbitarna. Jag fattar ingenting, han har väl inte varit i något soprum med gamla tangentbord och tangenterna borde ju vara större i så fall.

Då ropar min systerdotter Ellen från vardagsrummet. Det saknas en hel rad med tangenter på den bärbara, ja det kanske är 2 rader. Så jag plockar fram halva alfabetet från hans ficka och han sover lugnt vidare i min famn. Ellen lyckas till slut återställa bokstäverna på sina rätta platser och ingen bokstav försvann. När han fick välling så avslöjade han att naglarna var utmärkta som redskap för att plocka bort tangenterna. Men han lovade att aldrig göra om det.

Tack Ellen!

När jag kom in i huset för ett par timmar sedan ser jag att Anton har något under ögat. Ett tag ser det ut som ett blåmärke men sedan förstår jag att det är en penna. Vi har en whiteboard med en penna för att skriva upp en del komihåg och Anton har också hittat den platsen. Så medan Marina skalade potatis så har han passat på. Men jag tycker att han är ganska duktig och har dragit linjen fint och med säker hand.

Lucas vill väldigt gärna gå till David och Jonathan som egentligen är Caspers kompisar. Jag säger “Nej” och säger att han är för liten, att kanske nästa år. Flera gånger idag har han kommit till mig och frågat om han får gå. Svaret har blivit detsamma varje gång.

Enligt min uppfattning så “grälade” vi en del om detta när vi höll på i slutskedet av lunchen. Jag lyckades få in Lucas framför TV:n och fortsatte att duka av, satte in i diskmaskinen etc. Det tog sin tid men efter 15-20 minuter var jag klar.

Sedan går jag in till Lucas som sitter i fåtöljen, sätter mig bredvid.
– Lucas är du fortfarande arg?
– Nej säger han
– Är du inte arg för att jag sa nej till när du ville gå till David och Jonathan
– Nej, jag är bara ledsen och besviken säger han.

Med mina barn blandar jag nog själv ihop begreppen men Lucas har koll.

Idag åt vi revbensspjäll till middag. Av någon anledning försvann Lucas och skulle absolut inte ha mat. Varken jag eller marina orkade släpa honom till matbordet så när vi sedan dricker kaffe och får besök så finns det några kakor och nu är han hungrig. Sedan tar vi honom på bar gärning när han på näst högsta hyllan har nappat åt sig ett par chokladrån. Utvägen är välling. Den dricker han upp men är fortfarande hungrig. Han tjatar på mig och vill ha mera rån.

– Nej Lucas, om du får ett rån så blir du arg när du inte får flera.
– Jag lovar att inte bli arg när jag inte får flera.

Han är som ett eko och vet precis hur svaret skall vara men jag står fast.

– Du borde ha ätit middag.
– Jag vill ha ett rån pappa.
– Det jag kan tänka mig är att du får en kvällsmacka, försöker jag.
– Det du ska tänka dig är att jag får ett rån, säger han.

Idag hände det mycket i Lucas liv.

Han gick på sitt första kalas. Det var Robin på samma avdelning (Pingvinen) som fyllde 4 år och Lucas hade sett fram emot denna dag sedan inbjudan kom för några dagar sedan. Först visste jag inte om han skulle klara att vara där själv men det gick alldeles utmärkt. Han hade kalsonger på sig när jag lämnade honom men jag såg till att han hade en ryggsäck med lite ombyte ifall olyckan skulle vara framme.

När jag hämtade honom 2 timmar senare så hade han till och med varit på toaletten. Det var indiantema på kalaset och han berättade flera ggr att han hade ätit godis. Robin fick 2 st riddare i present. Dessa 2 timmar hade jag och Anton tillbringat i Handen Centrum och shoppat loss.

Bara 1,5 timmar efteråt var det dags igen. Jag och Lucas åkte iväg på hans första simlektion. Det kallas tydligen för babysim, barnen är ca 3-4 år gamla och en förälder är alltid med i bassängen. I bassängen, som är uppvärmd till en mycket behaglig temperatur som passar en frusen pappa som bara badat en gång i sommar, ryms ungefär 6 barn med varsin förälder. Nu var Lucas lite klängig men till slut gick det ganska bra att slappna av och flyta på rygg. Det kommer att behövas några ggr till innan det lossnar riktigt.

Lucas är en stor kille som inte har blöjor som t.ex. N**a eller S**n som ju går kvar på Sköldpaddan eftersom de är så små.

..bara en liten filmsekvens, jag upptäcker att Anton helt själv har kopplat ihop, eller tror att han har kopplat ihop en kassettbandspelare med ett par hörlurar.

<!–
WriteFlash('’);
//–>

Sekvensen är i HD-kvalitet och Anton har själv satt igång allt, av en slump upptäcker jag honom i vårt arbetsrum.

Igår när jag hade hämtat Casper från skolan berättade han att han hade tappat sin 7:e tand. Det blev förstås prat om tandfen som lägger en guldtia under kudden och Casper vet vid det här laget att det är pappa.

Innan han går och lägger sig så passar jag på att lägga dit en guldtia så jag inte glömmer det.

Imorse frågade jag Casper om tandfen varit där.

– Nej, säger han.
– Men du måste gå upp och titta
– Jag har redan tittat.
– Titta igen.

Till slut masar han sig upp och kommer ner. Han har en guldtia i handen men hävdar att den är från förra tanden.

– Var hittade du den då?
– Under kudden.
– Ja, jag la ju dit den.
– Den låg redan där.
– Vadå?

Till slut inser jag att han kollade under kudden i går, kollade status, förväntade sig sedan ytterligare en under natten.

Man får inte vara för effektiv, det blir bara problem.

Så var det dags för klippning av barn, lagom till att fler barn dyker upp på dagis och fritids imorgon måndag.

Nedan en bild på ett av barnens lämningar. Vem tror ni? (Casper, Lucas eller Anton)

Jag började med Casper, kan det vara han.

Därefter fortsatte jag med Lucas. Kan det vara hans hår?

Nej, Lucas är nog för mörk.

Lite Tintinvarning på Lucas men kan det vara Anton, se nedan.

Anton hade överlägset mest hår svaret är att det var just Antons hår som särskådades på första bilden.

Till sist vill jag bara berätta att alla barnen har samma frisyr. Frisören kan bara klippa på ett sätt. Alla olikheter beror därmed på barnens huvudviftningar, bockningar, sparkar mot frisören.

PS
De tjänade alla 15 kr per skalle. (Pappan sparade (150-15)x3=405 kr totalt)
DS