Blogg

Nuförtiden har jag två barn som gärna rymmer, Casper gör oftast som jag säger men kan förstås bli sur och grinig. Anton drar gärna sin elmotorcykel ut på vägen och kör iväg till korsningen. Man hör honom och de 40 meterna tar nog 2 minuter så man hinner ut och hejda honom när man hör det välbekanta ljudet. Han åker gärna iväg i strumplästen.

Lucas är mycket mer sofistikerad. Han har mycket svårt för att lyda. Igår var det en solig och varm dag. En T-shirt skulle gott duga. När jag kommer runt huset så ser jag plötsligt att Lucas med snabba steg är på väg någonstans. Han har på sig en blå vindjacka som också skyddar mot regn.

– Vart är du på väg? Frågar jag. Jag ser att han blir lite överrumplad.
– Till Hemliga klubben svarar han snabbt. Hemliga klubben är några granar bredvid vår tomt där barn kan få vara lite ifred för vuxna.

Jag lägger in detta i minnet och fortsätter med det jag håller på med. EFter 5-10 minuter så är han förstås borta. Har han gått berget eller till David och Jonathan som är Caspers kompisar och som han inte får gå till själv?

Jag ropar på honom flera ggr men inget svar. Suck, jag börjar att gå ner till radhusområdet och när jag kommer till andra sidan berget på väg ner i radhusområdet så dyker Lucas plötsligt upp på vägen.

– Hörde du inte att jag ropade?
– Nej svarar han. men jag är säker på att han har hört mig.
– Du vet vet att du inte får gå iväg så där, utan fråga?
– Det var myrorna!
– Vadå myrorna?
– De följde efter mig.
– Jasså?
– Jagade de dig?
– Ja.
– Var är de nu? Undrar jag.
– De stannade efter ett tag.

Lucas är expert på att kollra bort mig. Han har vänt diskussionen, jag står där förundrad, bortgjord, går tillbaka med Lucas i handen. Jag kan ju inte vara arg på honom när han rymmer och har vettiga förklaringar till sitt handlande.

Igår var det åter dags för Caspers simskola. Jag tog med Anton för första gången. Vi duschade nakna, till skillnad från övriga som förstås duschar med badbyxor på. Sedan går vi in i simhallen. Jag plockar upp armpuffarna och placerar min plastkasse vid en pelare samtidigt som jag säger till Anton:

– Kolla nu när Casper hoppar i. I samma ögonblick inser jag att det var kanske inte så smart att säg så till en 2,5-åring.

Ögonblicket därefter hoppar Casper i, han tar ett litet skutt rakt ut, landar på fötterna och plums. Det hinner gå ungefär 1 sekund, inte mer än 2, så gör Anton en perfekt kopia av Casper.

Detta är ju den stora bassängen så Anton sjunker ner under vattenytan och man ser bara bubblor som kommer upp och en suddig figur lite längre ner. Jag var nog i på 2 sekunder jag också. Anton hostade inte speciellt mycket så han lyckades nog stänga näsa och mun någorlunda. En kvinna vid basängkanten log och sa att “där var du snabb”. Jag undrar om hon sa det till mig eller kanske Anton. Anton tyckte att det var läskigt. Frågan är om detta var positivt för hans vattenvana eller kanske inte?

Idag föreslog jag pannkaka till middag. Det slog väl ut förutom Lucas som tyckte att jag skulle fixa Pizza. Han var inte alls på humör och antagligen var han trött och hungrig så när jag höll på med pannkaka nummer 2 samtidigt som jag fick in Anton i duschen pga blöjincident så passade Lucas på att somna i en stol i vardagsrummet. Därmed blev allt lugnare.

Jag ringde hem Casper, plockade ut Anton från duschen och sedan åt vi ikapp. Först fick jag iofs lura Anton att jag tänkte äta upp hans pannkaka och äntligen blev det fart på honom. Här kommer resultatet.

1. Anton, 5 pannkakor
2. Pappa, 4 pannkakor
3. Casper, 3 pannkakor
4. Lucas, 0 pannkakor och han sover fortfarande

Efter detta så slocknade Anton ganska snart, ville gå och lägga sig och sova.

I torsdags hämtade jag min fru på jobbet. När hon har APT så slutar hon kl. 19 och det tar lång tid för henne att komma hem vid den tiden. Jag och alla pojkar åkte i väg i god tid mor hennes jobb, stannade till i Skärholmen, gick in på BR Leksaker för att köpas en present som Casper skulle ge bort på ett kalas för att sedan gå in på Mc Donalds, vägg i vägg. Ut från affären kom vi knappt, Lucas hade hittat en kartong med ett rymdskepp, Lego Star Wars. Denna kartong innehåller något som Lucas och Casper nu kallar för snöskeppet, det finns vita gubbar i det, kostar 349 kr. Jag förklarar att jag inte har råd och att vi bara skulle köpa en present, inget annat. Jag lyckades trots denna katastrof att få i dem hamburgare innan vi några minuter sent anlände till förskolan Humlan.

Sedan dess, fredag, lördag och söndag har det pratats mycket om det s.k. snöskeppet. Lucas har tjatat och tjatat, gnällt och svurit. Han har försökt att lura mig till ICA Maxi där han vet att de har Lego.

– Pappa, vi ska åka till ICA Maxi, jag handlar och du styr bilen, vi ska bara köpa nyttiga saker. Men jag vet nog vad han tycker är nyttigt.

Ikväll la jag Lucas för kvällen, jag läste om Snurran som bara äter ketchup. Själv tror jag att Snurran är en kattflicka men Lucas hävdar bestämt att det är en katt av manligt kön. Vi ligger där och pratar och jag kommer på att jag och Lucas har bråkat väldigt lite idag, nästan ingenting. Så detta säger jag till honom.
– Lucas, idag har du och jag inte alls bråkat. betyder det att vi älskar varandra?
– Ja. Att vi älskar varandra betyder att du ska åka och köpa snöskeppet, säger han utan betänketid.

Casper startade sitt tandborstsliv med fruktandkräm för barn. Den smakar nästan som godis och efter tandborstningen så försvinner restprodukterna ner i svalget. Jag kommer inte ihåg när han gick över till den mer vuxensmakande Bamse tandkräm med ny mild mintsmak men det kan ha varit för ett par år sedan.

För några veckor sedan läste jag i tidningen att man lika gärna kan köra vuxentandkräm redan från början av livet och jag vet ju att kilopriset på barntandkräm vida överstiger priset på rysk kaviar. Vägen till vuxentandkräm går genom Bamses tandkräm med ny mild mintsmak (tror jag bestämt). Så jag testade på både lilla Anton och den större Lucas. Blääh sa Lucas men Anton protesterade inte lika mycket. Därefter har jag faktiskt kunnat borsta Anton med Bamsetandkrämen, den med den nya milda mintsmaken. Bilden, pratbubblan där det står Ny Smak har funnits på tuben sedan tidernas begynnelse, från dag noll vilket jag räknar tiden ifrån, då Casper kom till världen.

Så till Lucas då. Idag testade jag med att lägga på ett ytterst ytterst tunnt lager med Bamses ny tandkräm med ny mild mintsmak på borsten, därefter ett rikligt lager med Pepsodent Kids med fruktsmak, sådan kräm som barn gärna sväljer ner efteråt. Blääh sa Lucas, du har tagit fel tandkräm.

Anton och jag är hemma idag, han har haft feber men är ganska bra idag och får nog gå på dagis imorgon.

Han startade dagen med att bajsa på potta. Det var första gången pottan fångade upp något från honom. Men inte nog med det, på eftermiddagen gjorde han samma sak. Nu har han bara kissningen kvar på pottan. Däremellan hann han med ytterligare en sak. Upptäckten gjorde jag när han sov mitt på dagen. Jag fastnade i något på nedervåningen och förstod att det var en sytråd. Jag tar hand om det snart tänkte jag. I en annan del av samma rum fastnade jag igen. Det känns inte så skönt att bli infångad i sytråd som hakar fast mellan tårna.

Lite senare tar jag tag i problemet. Efter lite letande hittar jag själva rullen i hallen. Jag börjar att rulla på och får ta en sväng i vardagsrummet nere. Jag rundar en fåtölj och sedan ut i hallen igen, rundar skostället och sedan rakt upp i luften över en uppställd grind. Tråden är förresten aningen lila och svår att se. Sedan bär det av uppför trappan där han har knorvat till den så att det blir en spolform när man försöker sträcka ut den. Jag fuskar och lindar bara runt. Jag fortsätter trappan upp och in i allrummet. Halvvägs inne så slutar äntligen äventyret.

Detta kan man inte bli arg över. Jag minns min barndom hos mormor och morfar och moster Britta i Solna. Där fanns en spännande barnbok om en garntråd som slutade uppåt på en vind tror jag. Det blev en riktig nostalgitripp. Den gången var det en katt.

Ikväll var Lucas (4,5 år) ganska pratig. Jag äter pannkaka efter alla andra eftersom jag kom hem senare. Lucas är runt omkring mig hela tiden.
– Pappa, vet du vad mjölk är för nåt?
– Ehh, ja, men berätta du.
– Mjölk är en sorts O´boy som man bara får dricka till mat.

Som vanligt kan jag inte säga emot.

Så här kan det gå till vid läggdags, bara ett exempel. Just detta beskriver gårdagskvällen.

Marina har burit upp Lucas till hans rum. Hon kommer strax ner igen, uppgiven, samtidigt som Lucas skriker och är riktigt arg, han ville att pappa skulle lägga honom. Jag borstar snabbt tänderna på Anton och går upp med honom och tanken är att försöka få båda i säng på något sätt.

När jag kommer upp i deras rum är Lucas mer positiv och vill att jag och lillebror Anton kommer upp i Lucas säng, överdelen på våningssängen. Men jag säger att Anton verkar trött och nog kan somna själv, att jag kommer upp till Lucas direkt. Lucas tjatar på att både jag och Anton skall komma upp och att jag skall läsa en saga.

Jag lämnar ändå Anton i sin säng och jag kommer ensam upp. Nu tycker Lucas att det inte är tillräckligt med kuddar i hans säng, det är bara en kudde. Jag säger att det räcker, jag kan vara utan. Nej säger Lucas och vi diskuterar kort om detta. Till slut ger jag upp och både Lucas och jag går ut på jakt efter kudde som vi återfinner på undervåningen i huset. Jag får sedan bära upp Lucas och kudden. Väl uppe så bläddrar Lucas i sagoboken (Lejonkungen) till en favoritsida. En stor elefantskalle där hyenor dyker upp från ingenstans. (alltid denna sida).

Nu dyker Anton upp på stegen och vill vara med.

– Gå ner Anton, säger Lucas som plötsligt har gjort en kovändning. Nu ska Anton inte alls få vara i hans säng men Anton tränger ner sig mellan mig och Lucas. Lucas är beredd på att börja slåss och jag får sära på dem.

– Då går jag ner säger Lucas. Jag tycker förstås att båda får plats och att jag kan läsa vidare men Lucas går ner. Jag fortsätter att läsa för Anton men hela tiden stör Lucas oss nerifrån. Han börjar kasta Lego och jag säger att jag tar undan Legot om du fortsätter.

– Då ställer jag in Legot i Caspers rum säger Lucas och går iväg med lådan. Jag lyssnar och är beredd på att han ska hälla ut allt Lego på golvet i Caspers rum men det går bra. Lucas kommer tillbaka och fortsätter sedan att tjafsa med hos nerifrån, jag försöker läsa vidare för Anton.

Nu närmar sig det dräpande uttalandet, ett uttalande Lucas inte har fått från mig eller Marina. Ett uttalande som jag aldrig tidigare har hört från honom eller något annat barn i hans ålder, 4 år.

Från hans sida är det förstås dödligt allvar men jag kan inte låta bli att skratta inombords. Lucas klättrar upp några pinnar på stegen och säger:

– Nu är det kört för er två. Ni får aldrig komma ner igen.

Efter en stund kommer han upp och det börjar närma sig handgemäng igen. Lyckligtvis kommer Marina in genom dörren och tar hand om Anton. Att lägga ett (1) barn är ganska OK men att ta hand om två är lite svårare…