Blogg

Idag har det varit många besök på dagis. Först lämnar man Casper, därefter Lucas på dagis. Sedan ut igen och in 2 dörrar bort, lämna Anton. När man kommer till jobbet ringer de från Dagis och säger att Anton inte är bra “i magen”. Jag får åka tillbaka, tar T-bana till Farsta, ser på klockan och inser att jag skulle kunna hinna in på Clas Ohlsson som öppnar 10.00 och kanske hinna med bussen som går 10.07.

Jag är ETTA in på CO, vet jag vill ha och snabbt till kassan på, just det, Gubbdagis.
Bildbevis nedan. Slå den tiden du!!

Jag hinner lugnt med bussen och kan hämta Anton på dagis, eller som Lucas säger, “Förskolan”.

Jag tittade på lite kort i datorn, hittade ett på ett par killar, lugna och fina. Casper och Lucas heter dem. Kortet är taget 29 november 2005. Håll tillgodo.

I morse när jag halvligger med Anton i soffan och tittar på vädret i Rapport så nästan skriker Casper åt mig, exalterad.

– Nu behöver vi inte se på rapport mer.
– Men skrik inte. Varför då?
– Jag har gjort en regnmätare.
– Jaha, hur fungerar den?
– Den har ett sugrör som stiger upp när det kommer regn och stiger ner… Casper pratar på.
– Jaha, men kan man få en prognos, om man vill veta hur mycket regn som kommer på lördag, frågar jag.

Nu pladdrar Casper på som om han inte har hört min fråga. Sedan vill han beskriva ännu lite mera.

– Till exempel om man vill veta i övermorgon lördag så..
– Men lördag är imorgon, inte i övermorgon avbryter jag.
– Åhh, men det är ett exempel på en lördag. I övermorgon lördag …….

Ja, så där fortsätter det. Jag kommer nog fortsätta att titta på rapport för att få veta prognosen men jag är nog lite nyfiken på vad han har tillverkat i skolan.

Idag på eftermiddagen försvann jag in till stan för att vara med på ett möte. Egentligen börjar jag inte att arbeta förrän på måndag. Då är min pappaledighet över för denna gång. Det finns väl några dagar kvar men det får i så fall bli strödagar. Inskolningen går bra så Anton kommer att gå full tid fr.o.m. måndag.

Under de här 3 månaderna så blir man lite inskränkt i den betydelsen att man träffar inte så mycket nya människor, man ser samma fröknar och samma barn, byter blöjor på samma barn. Man rör sig mellan hemmet, dagis, skola, Willys och hemmet igen. Om man ser nya barn eller nya mammor och pappor på dagis kanske man försöker att snappa upp något, ett namn, ett ansikte. Kanske blir den där pojken en kompis till Anton om några år.

När man som idag åker in till Stockholm så ser man en massa nya ansikten. Det blev nästan för mycket. Jag går i tunneln mellan centralen och T-centralen och blir alldeles vimmelkantig. Måste jag känna igen alla de här personerna? Behöver de hjälp? Ska jag byta blöjor på dem?

Jag har levt isolerad länge men snart är jag tillbaka i vimlet, bland hostande snuviga resenärer. Kombinerat med Antons nya sjuka kompisar så lär det här bli en snörvlig höst och vinter.

Jag har äntligen lyckats få 3 minuter av min dyrbara tid, ligger i soffan och myser lite med Lucas denna gång. Plötsligt ser jag Anton som kommer emot mig.

Det ser lite konstigt ut. Han har just badat och fått ny blöja. Nu verkar det vara kört. I mitt huvud hinner jag fundera på när han senast bajsade och vems tur det skulle kunna var. Hmm, Marina är på promenad, det blir väl jag. Men visst ser det ut att vara en rejäl laddning. Se bara.

Snart inser jag att Anton har gått en extra vända in i badrummet och badat igen, denna gång med blöja. Lucas ville bada också så han fick ta över, sedan stängde han förstås inte dörren till badrummet.

Så här ser han ut strax efter byte.

Jag passade på att väga blöjan. En Willysblöja kan ta 1,4 kilo. Dock blir det ett blött avtryck på golvet om han sätter sig, och ja, med en extravikt på 1,4 kilo vilket motsvarar ca 15% extravikt för Anton så är han inte riktigt lika stabil i sitt gående som annars.

Jag tog några bilder och när jag ser på nedanstående bild så känner jag igen den. Den här looken finns hos många unga killar (upp till 25 år kanske?) där de har placerat grenen i ungefär samma höjd som knät. Varje gång jag ser det på stan så ryser jag. Det är nästan värre än gnisslande krita. Huuuh.

Ja så är det. I min sortering av saker som ska in i det nyisolerade garaget har jag hittat Marinas låda med alla (inte så många verktyg) skruvmejslar tänger etc. Jag har nu beslutat att hennes verktyg ska få bo bland mina verktyg.

Om hon vill skiljas så får vi väl försöka reda ut vems som var vems.

Jag var bara tvungen att filma detta, förmodligen sista chansen…

Egentligen tror jag inte detta intresserar någon annan än killar, men jag kan ha fel. Därför kanske det inte är så många av mina bloggläsare som får ut något av detta, men här är i alla fall filmen med Anton och mig.

<!–
WriteFlash(' ‘);
//–>

Ursäkta radiotystnaden…

Vi har bestämt oss för att Anton går. Vi räknar inte längre stegen. Det är larvigt att räkna till 7 eller 16. . Han går helt enkelt. Jag har berättat för honom att man måste gå om man ska komma först fram till leksakerna på dagis. Han börjar inskolningen imorgon. Det är samma dag som han fyller 1 år. Vi kommer att väcka honom tidigt imorgon för att fira honom. Presentöppningen startar kl. 0530 imorgon eftersom hans mamma skall vara tidigt på jobbet.

Lucas kommer att bli omåttligt besviken när Anton får alla presenter. Lucas var med och packade in den present som ska vara från Lucas till Anton. Egentligen så tror nog Lucas att det är han själv som ska få det paketet, han är ju bara 3 år.

– Anton fick paket men inte jag, kommer han att säga.

Därför kommer Lucas också att få ett paket imorgon, ett paket som vi har sparat eller egentligen förlagt men hittat igen efter att han fyllde 3 år för 2 veckor sedan.

När också Lucas får paket finns det förstås en liten 6-åring som kommer att bli besviken.

– De fick paket men inte jag, kommer Casper att säga. Hmmm, han får nog bli lite besviken. Nej nu vet jag. Jag kan säga att Family Persson kommer att införskaffa en Ben10, något som verkat vara populärt. Så gör jag. Den var slutsåld för en vecka sedan då han fyllde år och därför är han lovad en.

Nåja, här kommer filmen om Anton och stegen. (För er som inte har sett Anton naken på överkroppen så kan jag berätta att det stora röda märket är ett s.k. smultronmärke som han hade vid födseln. Det kommer att försvinna när han är 4-5 år.

Här kommer filmen …

<!–
WriteFlash(' ‘);
//–>