Blogg

Den lilla filmen från 24:e oktober 2009 visar en liten Anton som avslutar sin frukost, inte mycker mer än så, lite blinkningar, någon puss. 1.23 minuter.

<!–
WriteFlash('’);
//–>

För ganska länge sedan fick jag ett erbjudande om att få ett kort som man kunde använda på apoteket. Det var nog mindre än ett år sedan men ändå ganska länge sedan. Första veckorna låg det i plånboken men sedan hamnade det bland andra kort som jag inte använder så ofta. Egentligen tycker jag inte om kort, jag vill bara ha ett kort som jag kan göra allt med.

Sedan går det några månader och jag har ett ärende till apoteket. Just ja, kortet. Man borde nog ha registrerat köpet, man kanske får några kronors rabatt eller en värdecheck. Så där håller man på ett par månader till. En dag när jag handlar frågar de om jag har pluskortet. Hemma svarar jag. Du kan registrera i efterhand säger de. Så jag samlar på mig kvitton. Jag handlar medicin till barnen, köper vitaminer, medicin till barnen och sedan medicin till barnen. Alla kvitton sparar jag på.

En dag kommer jag på att jag skall stoppa in pluskortet i plånboken, det är lördag och denna gång skall jag till apoteket i Farsta. Jag laddar upp, plockar fram alla mina kvitton, pluskortet och jag köper väl antagligen medicin till barnen samtidigt.

Jaha, säger hon som står i kassan, börjar titta på mina kvitton. Det här kvittot skall du registrera i Gamla stan, det här i Haninge och de här i Gubbängen. Du kan inte använda kortet för att köpa medicin så det blir ingen registrering här heller.

OK, jag sparar kvittona, det går några dagar, jag kommer till Gamla Stan och laddar upp med mina kvitton, köper medicin till barnen och vill samtidigt registrera. Nej, du kan inte registrera kvitton som är äldre än 14 dagar och medicin får du inte poäng på.

Jag plockar ut alla mina apotekskvitton, tittar på dem och inser att jag kan kasta alla.

Hemma hittar jag en kupong värd hela 25 kr, den går ut i november. Jag är åter i Gamla Stan, plockar på mig alvedon till barnen och lite handsprit till jobbet, det senare kvittot kan jag lämna in på jobbet. Nej, receptfri medicin kan man inte använda kupongen till, handspriten går bra. Men i så fall bjuder jag jobbet på 25 kr – och det kan man väl göra. Men jag ger inte upp.

I helgen gör jag mitt sista försök, jag köper vitamintabletter och D-droppar, det kan väl ändå inte vara klassat som medicin?

– Nej, du kan inte köpa läkemedel, inte vitaminer och använda kupongen.
– Jag vill lämna tillbaka kortet, jag blir aldrig av med den här kupongen. Berätta för mig vad jag kan köpa och få registrerat.
– Du kan köpa tandborstar eller rökavvänjningsmedel.
– Jag är rökfri säger jag
– Du får ha en bra helg i alla fall säger hon.

De flesta säger till mig att vitamintablletter inte hjälper, en bra kost är bättre. Man får ändå i sig allt man behöver. Lite grann av typen sockerpiller, det borde man väl klassa som ickemedicin. Då känns det mera som att rökavvänjningsmedel innehåller någon typ av medel som borde klassas som medicin?

Nästa gång jag går till apoteket skall jag lyxa till det med en tandborste som kostar exakt 25 kr, lämna in kupongen, därefter klipper jag kortet mitt itu och lämnar in till kassabiträdet.

Det har gått dåligt för mig de sista veckorna. Jag spelar ju innebandy en gång i veckan och för 2 veckor sedan ryckte jag med mig min klubba, trodde jag. Väl framme så insåg jag att jag hade fått med mig Caspers miniklubba med vitt blad. Men jag hade tur, fick låna en klubba av en annan. Plötsligt insåg jag att låneklubban var något längre, jag kunde nå bollarna lite bättre, kände mig lite duktigare.

Jag har väntat länge på att min klubba ska gå sönder så att jag kan få köpa en ny (den har säkert hållit i 15 år) så nu tyckte jag att det kunde vara dags. Jag köpte en ny klubba för dyra pengar men förra veckan blev det inställt, där stod vi 3 st och väntade på att några till skulle dyka upp.

Men strax efter mitt inköp fick jag väl dåligt samvete och köpte en ny fin klubba även till Casper. Han har redan provat den och den är rätt vinklad för honom.

Idag var det dags igen, innebandy på måndagar. Vilken klubba tror ni att jag ryckte med mig idag? Naturligtvis Caspers nya klubba vilket jag upptäckte först inne i gymnastiksalen där vi spelar. Visst fick jag låna en klubba men den var vinklad åt fel håll.

Jag blev en riktig målspottare första matchen, ingen visste riktigt åt vilket håll bollen skulle gå vilket tydligen var lyckosamt.

Idag har jag varit hemma med Anton. Han har varit sjuk en vecka snart vilket betyder att om jag eller hans mamma skall vara hemma imorgon så krävs läkarintyg. Jag tillbringade förmiddagen med att ringa hit och dit och fick till slut en tid 14:50 idag.

Han har varit riktigt duktig, svarar på tilltal från fröken doktor, tackar för klistermärken och låter henne titta i de röda örongångarna. Vi fick också hälsa på fröken provtagare som stoppade in en 10 cm lång borste i näsan. Han klarade sig bra, flörtade med henne de 5 sekunder som borsten skulle vara inne i näsan. “Hej då” mamma sa han till henne när vi var klara.

På vägen till bilen fick han träff 5 ggr av 5 när han mötte tanter och 2 av 4 när han mötte gubbar. Han charmar alla kvinnor över 10 år, de måste bara prata med honom. Även en del gubbar ropar glatt till honom. Han gör ingen besviken, ropar “hej då” eller något annat till allas glädje.

Just nu ligger han och sover och tar igen sig efter succén.

För någon månad sedan blev Casper fotograferad i skolan, första klass. Man går bara i första klass en gång. Helgen innan fotograferingen var vi borta och Casper sprang iväg med deras barn och lekte. Han kom tillbaka med ett stort skrapmärke på vänster kind bara några dagar innan fotograferingen. Suck!!

Det blir fotografering och med tiden förlikar man sig med att han kommer att se lite misshandlad ut. Veckorna går, man tänker lite på detta då och då och till slut så blir det lite som att man tycker att det hör till att pojkar i den åldern ska se lite skrapiga ut.

Idag damp kuvertet ner i vår brevlåda. Jag vet att Marina kastar sig över denna typ av kuvert så jag tänker att jag låter henne öppna. Jag går förbi kuvertet flera ggr men jag kan inte hålla mig. Jag öppnar det. Det första jag ser är gruppbilden. Jajamännsan, vänster kind lite uppfläkt, så går det när man är liten pojke och leker för tuffa lekar. Sedan går jag in på de andra fotona. Nu ser jag ingenting av märket! Plötsligt blir jag lite besviken.

Fotografen har gjort sitt jobb, lagt hans vänstra kind i skugga. Aldrig får man vara riktigt nöjd.

Idag vabbade jag. De två mindre barnen var hemma och Casper var i skolan. Anton var sjuk på riktigt medan Lucas var en hypokondriker. Jag är sjuk idag pappa brukar han säga men idag fick han vara hemma för att han var lite hängig igår på dagis – men sjuk var han inte. Till ämnet. Att klä på 2 barn för att hämta Casper på eftermiddagen kan vara jobbigt så min fru föreslog i morse att jag skulle “ringa hem” honom vid 13-tiden. Det verkade vara en bra idé. Så när klockan var ett så ringde jag ett telefonnummer som jag hittade. Det gick bortåt 2 minuter innnan någon svarade. Först hörde hon inte vad jag sa. Efter 3:e presentationen sa hon att detta ju var 6-års. Jag hade alltså ringt till fel fritids men på rätt skola i alla fall.

– OK, jag kan ringa ett annat nummer om du har det, sa jag,
– Nej, jag ordnar det, säger hon,
– Men är du säker på att han har slutat än, frågar hon.

Jag tänker en stund och vet egentligen att Casper slutar tidigt på fredagar men jag kommer inte riktigt på varför jag vet det i just det här ögonblicket. Jag börjar tänka högt.
– Ehh, jag frågade min fru om…
.. och jag han inte längre förrän hon avbröt mig och bara skrattade och jag tror jag vet vad hon tänker.

Att män inte har någon koll alls.

– Jag ordnar det säger hon och vi lägger på.

Nej, man ska inte tänka högt, det kan bli så fel men faktiskt är det så att jag har tittat i hans schema vid ett tidigare tillfälle och sett att han slutar “fett” tidigt på fredagar. DNär jag var liten slutade man bortåt 3-tiden när man gick i ettan – eller?

Idag var dags igen, ta med Casper till simskola och samtigt simma lite. Idag upplevde jag ungefär samma saker som förra lördagen. Nåja, jag hade ju själv ungefär samma rutin. Så här går det till.

Jag och Casper byter om till badbyxor, han går ner i stora bassängen och plaskar lite tills det blir dags. Då simmar jag 500 meter.

Förra lördagen kämpade jag hårt för att en kvinna bakom mig inte skulle hinna ikapp. Jag klarade mig men blev rejält trött. Idag hade jag en man bakom mig som simmade betydligt snabbare. Jag sparade mig ett tag och när han nästan var ikapp tog jag i. Jag höll imot i 25 meter och efter 25 till så kollade jag bakåt. Då hade han tagit en paus. Får man göra det om det är tävling? Han visste iofs inte om det.

I slutet av de 500 återsåg jag det gamla paret som simmade. Förra gången gick han på den grunda delen och ropade, jag vill inte, nej jag vill inte till sin fru som simmade bakom. Idag simmade han på rygg så att han kunde lyssna på sin fru som simmade bakom.

När jag gick in i bastun fick jag återigen sällskap med han från Jehovas Vittne som vill ge bort någon tidning till mig. Förra gången, som var den första för mig, så försökte jag vara trevlig och svara på frågor och prata, även om jag inte helt var på hans linje. Det var mycket tal om att domedagen snart skulle komma. Denna gång drog han igång hårt direkt med sina angrepp på homosexuella, präster i svenska stadskyrkan etc. etc. Jesus har genomskådat dem och de kommer att brinna i helvetet. Han tröttnade på monologen efter 4 minuter och gick ut och duschade igen – puh.

Sedan gick jag ut och bubblade, precis som förra gången. Det gick bra. Casper blev klar och bubblade en stund innan den stannade. precis som förra gången plaskade han lite i stora bassängen innan vi gick och duschade, tvättade håret och gjorde oss i ordning.

Vi har våra rutiner.

En film på mina riddare,
<!–
WriteFlash('’);
//–>