Blogg

En film med nya videokameran, Lucas bygger vakthem.

<!–
WriteFlash('’);
//–>

Idag har jag varit med Casper till Farsta Simhall. Han går på simskola och jag tycker att det tar en väldig tid att få igång simningen. Vi har hållit på och tragglat i snart 3 år, först var det väl mest vattenlek och även om han kan simma nu så verkar det som att de vill hålla honom kvar för att få stil på simningen.

Själv simmade jag 500 meter bastade och tog det lugnt. När det var några minuter kvar av Caspers pass så tittar jag in genom glaset till lilla bassängen där de håller till. Jag har inga glasögon på mig och allt är lite suddigt. Jag ser något barn som simmar ryggsim i cirklar. Jag antar att det kan vara Casper, skulle vara precis likt honom. Efter 2 varv så kommer fröken och rättar till allt.

Jag frågar honom senare om dessa cirklar och jan erkänner att han har lite dålig kontroll när det gäller ryggsim. Själv tror jag att han trycker till lite mer med vänster fot och får lite extra sväng åt vänster.

Det regnar och man är på väg någonstans. Man stiger ut från T-banestationen, det duggar lite, jag har med mig paraplyet och känner mig bra. Jag tog med paraplyet och nu regnar det, jag är lite bättre än de andra som trodde att det skulle vara uppehåll.

Nu närmar jag mig, jag måste ta beslutet snart. Ska jag eller ska jag inte. Jag kommer till en tunnel. Tunneln är 5 meter, 20 meter eller kanske 50 meter. Ska jag slå ihop paraplyet eller inte. Det ser lite löjligt ut att ha det uppfällt ovanför huvudet när man går igenom en tunnel. Men är det OK att gå 5 meter. Äsch, jag sänker paraplyet och bara markerar lite att jag fattar att det inte längre regnar. Men hur lång tunnel skall det vara innan också måste fälla ihop paraplyet?

I veckan blev jag helt säker. Jag vet egentligen inte varför jag inte tidigare har kollat upp det. Kanske har jag varit så säker tidigare, att han är min.

Men plötsligt kunde jag inte förneka honom heller. Jag såg hans pekfingernagel, jodå, det var en riktig samuelsennagel. Istället för en svag topp, en fint rundad nagel som liksom fulländar ett “runt” finger så är nageln som en balja istället. I många år har jag trott att nageln kommer räta ut sig, först bli rak och sedan böja sig runt fingret. Men åren går och inget händer. Så här är jag skapt och även Anton. Han är min son.

Jag kommer in på Willys för att handla. Jag har listan med mig och kommer att följa den utan större utsvävningar, det kommer ändå att kosta en del. Imorgon ska vi ha ett samlat kalas för släkten, Casper, Lucas och Anton fyller ju år inom loppet av 2 veckor och ikväll gör jag alla inköp.

Redan efter ingången ser jag henne, en medelålders kvinna, eller kanske lite mer än medelålders, säg 55-60 år, hennes man står bredvid, samma ålder. De är väl i den åldern som jag kan tänka mig att man har det rätt bra ekonomiskt. Eller kanske inte. De kanske har varit tvungna att köpa lägenheter till alla sina barn – vem vet?

Hon står och river bort alla gröna blad kring blomkålen så att bara den vita delen av blomkålen finns kvar. Resterna lägger hon tillbaka där blomkålen ligger. En blomkål inklusive blad väger ca 1 kg, det blir 9 kronor. Tar man bort 150 gram blad så tjänar hon 1,50 kr. Jag tycker det här ser illa ut, jag stannar och “stirrar” på henne. Hon tittar upp på mig men jag är ju säkert 10 meter bort och hon verkar inte skämmas, inte hennes man heller.

Får man göra så här. Jag ska erkänna att jag, förutom detta, inte heller smakar på det som bjuds bland frukt och grönsaker. Har jag missat något, är jag en idiot som inte plockar bort blasten. Får man skala apelsiner innan man väger dem? Om jag hade arbetat där och sett detta, hade jag då sagt till?

Så här ser en vanlig dag ut på väg till dagis. Det är Lucas som sjunger på Star wWars och Anton, en nybliven 3-åring, är sur.

<!–
WriteFlash('’);
//–>

Casper har en kompis hemma, vi sitter alla och äter. De pratar om ett spel på Internet, MoviestarPlanet. Jag uppfattar en del ord från samtalet som kanske inte hör hemma hos 8-åringar.

– “Hur gammal ska man vara för det där spelet” frågar jag.
– “Man får vara hur gammal som helst” säger Casper.
– “Man får vara gammal gubbe” säger kompisen.
– “Där hör du Gunnar. Du får också spela” säger Marina.

Allt som han har fått, vilket inte är så mycket, går i Star Wars tecken. Här är en liten film när han får det 3:e paketet i samband med pannkaksmiddagen.

<!–
WriteFlash('’);
//–>