Blogg

.. brann ner i natt.

Det är som det ska, alla verkar nöjda. Handlarna och politikerna kommer säkert att uttrycka sitt missnöje men de är nog ändå glada för den årliga publicitet som Gävle får.

Gävleungdomarna har sin sport, vi andra får beskedet någon gång innan jul eller i mellandagarna. Allt är som det ska vara.

Någon gång skulle jag vilja se denna bock på riktigt men jag vågar inte åka dit. Mitt enda skäl till att besöka Gävle vore att se bocken och när man kommer fram kanske man har åkt förgäves.

Igår åt vi, jag och min fru, julbord på restaurang Görgen på höjden (Lerdalshöjden i Rättvik).

Vi tillbringade eftermiddagen med olika typer av massage, fotmassage, skalpmassage, fingermassage och sedan fick jag klassisk kroppsmasssage.

Klockan 19 var det glögg och strax efter kunde vi gå in i matsalen. Efter att ha beställt dryck till maten letade jag mig fram till bordet med Dopp i grytan. Den lilla flaggan låg ner och jag hörde med ena örat att allt inte har kommit upp på bordet än. Jag tog en annan runda men vände snart tillbaka. Jodå, nu fanns kastrullen där. Det var lite mörkt och om man skulle man ha revbensspjäll fick man nästan ha med sig ficklampa för att inte få med sig en prinskorv som låg i samma öppning.

Jag fick order av min fru att ta lite dopp till henne också så jag lägger upp 2 bitar med bröd på en tallrik åt mig, en brödbit till Marina. Sedan tränger jag mig fram till kastrullen, slevar upp rikligt på brödbitarna. Stolt lämnar jag över tallriken till henne och går själv och sätter mig vid mitt bord. Trodde jag. Jag hör lite tyst från sidobordet, lite viskande: Någon sätter sig vid fel bord. Jag fattar snabbt, ler lite tillbaka och sätter mig vid rätt bord, precis bredvid. Till mitt försvar kan jag säga att de hade ungefär samma drycker på bordet och båda borden var tomma just nu.

Nu hugger jag i men inser snabbt att något är fel. Jag har öst på skirat smör. Detta försöker jag berätta för Marina men hon tror under någon sekund att det kanske ändå kan vara gott. Jag vill härmed starkt avråda från denna kombination. Jag och Marina skjuter våra tallrikar lite åt sidan, personalen kommer strax fram och undrar om han kan ta tallrikarna varpå vi mumlar lite “ja då”. Ja, man får skämmas lite, speciellt jag. Men snart är vi igång igen, denna gång mot dopp i grytan, den riktiga.

Bilden strax nedanför visar oss alla fem barn i samma badkar, antagligen 1968-1969. jag tyckte att det var jättestort och jag minns att vi ofta lekte “aj aj kapten”. Det gick till så att vi (2 st) startade från varsin bassängände och på mitten hälsade vi på varandra genom att högt ropa just aj aj kapten. Vi kunde hålla på länge tills vattnet började bli kallt. Jag tror att det mest var jag och Berit som lekte denna lek. Rätta mig om jag har fel. Jag minns också att badkaret var långt men om man sköt iväg hårt så kunde man nå andra sidan. Det fanns också en ventil högt upp på väggen där det fanns elaka troll eller vilddjur.

För ett par veckor sedan släpades det gamla gjutjärnsbadkaret ut,. Eventuellt kommer det upp en duschkabin istället. Idag lyckades jag ensam få upp badkaret på släpvagnen och numera finns det i en container i Skogås för vidare transport.

År 2009 är inte badkaret så stort längre.

Det känns lite vemodigt men det har fått sällskap med en gammal diskbänk i alla fall.

Idag smet jag förbi köerna till livbåtarna. De gamla och barnen först ropade de. Javisst, den yngsta och sjukaste hade redan fått en plats och var redan på väg långt bort från det sjunkande skeppet. En stund efter bad jag att de två andra också skulle få varsin plats. Efter mycket tjat gick de med på det.

Min fru hade tidigt sagt att hon inte bryr sig om den stundande katastrofen. Sjunker vi så sjunker vi sa hon. Men jag ville nog egentligen rädda mig om det fanns möjlighet. Kapten hade sagt att alla skulle gå i livbåtarna när det var dags för oss, alla vi som fanns kvar på skeppet.

Så alla våra barn var nu på väg sedan ett par veckor. När jag sa till min fru att hon skulle ta chansen om hon fick den, så blev hon nog lite förundrad. Hon hade nog tänkt att vi skulle gå i samma livbåt eller gå ner i djupet tillsammans, hon och jag.

Så när jag ikväll ringde henne från min livbåt så vet jag inte om hon blev glad för min skull eller kanske stressad över att hon fortfarande var kvar, alla livbåtar var fortfarande överfulla.

Men när jag fick gå ombord så skyllde jag inte på någon krämpa eller ålder, jag bara sänkte rösten och frågade: Finns det kanske plats för mig också?

Så nu har Anton fått sin andra dos och jag fick min..

För ganska länge sedan fick jag ett erbjudande om att få ett kort som man kunde använda på apoteket. Det var nog mindre än ett år sedan men ändå ganska länge sedan. Första veckorna låg det i plånboken men sedan hamnade det bland andra kort som jag inte använder så ofta. Egentligen tycker jag inte om kort, jag vill bara ha ett kort som jag kan göra allt med.

Sedan går det några månader och jag har ett ärende till apoteket. Just ja, kortet. Man borde nog ha registrerat köpet, man kanske får några kronors rabatt eller en värdecheck. Så där håller man på ett par månader till. En dag när jag handlar frågar de om jag har pluskortet. Hemma svarar jag. Du kan registrera i efterhand säger de. Så jag samlar på mig kvitton. Jag handlar medicin till barnen, köper vitaminer, medicin till barnen och sedan medicin till barnen. Alla kvitton sparar jag på.

En dag kommer jag på att jag skall stoppa in pluskortet i plånboken, det är lördag och denna gång skall jag till apoteket i Farsta. Jag laddar upp, plockar fram alla mina kvitton, pluskortet och jag köper väl antagligen medicin till barnen samtidigt.

Jaha, säger hon som står i kassan, börjar titta på mina kvitton. Det här kvittot skall du registrera i Gamla stan, det här i Haninge och de här i Gubbängen. Du kan inte använda kortet för att köpa medicin så det blir ingen registrering här heller.

OK, jag sparar kvittona, det går några dagar, jag kommer till Gamla Stan och laddar upp med mina kvitton, köper medicin till barnen och vill samtidigt registrera. Nej, du kan inte registrera kvitton som är äldre än 14 dagar och medicin får du inte poäng på.

Jag plockar ut alla mina apotekskvitton, tittar på dem och inser att jag kan kasta alla.

Hemma hittar jag en kupong värd hela 25 kr, den går ut i november. Jag är åter i Gamla Stan, plockar på mig alvedon till barnen och lite handsprit till jobbet, det senare kvittot kan jag lämna in på jobbet. Nej, receptfri medicin kan man inte använda kupongen till, handspriten går bra. Men i så fall bjuder jag jobbet på 25 kr – och det kan man väl göra. Men jag ger inte upp.

I helgen gör jag mitt sista försök, jag köper vitamintabletter och D-droppar, det kan väl ändå inte vara klassat som medicin?

– Nej, du kan inte köpa läkemedel, inte vitaminer och använda kupongen.
– Jag vill lämna tillbaka kortet, jag blir aldrig av med den här kupongen. Berätta för mig vad jag kan köpa och få registrerat.
– Du kan köpa tandborstar eller rökavvänjningsmedel.
– Jag är rökfri säger jag
– Du får ha en bra helg i alla fall säger hon.

De flesta säger till mig att vitamintablletter inte hjälper, en bra kost är bättre. Man får ändå i sig allt man behöver. Lite grann av typen sockerpiller, det borde man väl klassa som ickemedicin. Då känns det mera som att rökavvänjningsmedel innehåller någon typ av medel som borde klassas som medicin?

Nästa gång jag går till apoteket skall jag lyxa till det med en tandborste som kostar exakt 25 kr, lämna in kupongen, därefter klipper jag kortet mitt itu och lämnar in till kassabiträdet.

Det har gått dåligt för mig de sista veckorna. Jag spelar ju innebandy en gång i veckan och för 2 veckor sedan ryckte jag med mig min klubba, trodde jag. Väl framme så insåg jag att jag hade fått med mig Caspers miniklubba med vitt blad. Men jag hade tur, fick låna en klubba av en annan. Plötsligt insåg jag att låneklubban var något längre, jag kunde nå bollarna lite bättre, kände mig lite duktigare.

Jag har väntat länge på att min klubba ska gå sönder så att jag kan få köpa en ny (den har säkert hållit i 15 år) så nu tyckte jag att det kunde vara dags. Jag köpte en ny klubba för dyra pengar men förra veckan blev det inställt, där stod vi 3 st och väntade på att några till skulle dyka upp.

Men strax efter mitt inköp fick jag väl dåligt samvete och köpte en ny fin klubba även till Casper. Han har redan provat den och den är rätt vinklad för honom.

Idag var det dags igen, innebandy på måndagar. Vilken klubba tror ni att jag ryckte med mig idag? Naturligtvis Caspers nya klubba vilket jag upptäckte först inne i gymnastiksalen där vi spelar. Visst fick jag låna en klubba men den var vinklad åt fel håll.

Jag blev en riktig målspottare första matchen, ingen visste riktigt åt vilket håll bollen skulle gå vilket tydligen var lyckosamt.

Idag vabbade jag. De två mindre barnen var hemma och Casper var i skolan. Anton var sjuk på riktigt medan Lucas var en hypokondriker. Jag är sjuk idag pappa brukar han säga men idag fick han vara hemma för att han var lite hängig igår på dagis – men sjuk var han inte. Till ämnet. Att klä på 2 barn för att hämta Casper på eftermiddagen kan vara jobbigt så min fru föreslog i morse att jag skulle “ringa hem” honom vid 13-tiden. Det verkade vara en bra idé. Så när klockan var ett så ringde jag ett telefonnummer som jag hittade. Det gick bortåt 2 minuter innnan någon svarade. Först hörde hon inte vad jag sa. Efter 3:e presentationen sa hon att detta ju var 6-års. Jag hade alltså ringt till fel fritids men på rätt skola i alla fall.

– OK, jag kan ringa ett annat nummer om du har det, sa jag,
– Nej, jag ordnar det, säger hon,
– Men är du säker på att han har slutat än, frågar hon.

Jag tänker en stund och vet egentligen att Casper slutar tidigt på fredagar men jag kommer inte riktigt på varför jag vet det i just det här ögonblicket. Jag börjar tänka högt.
– Ehh, jag frågade min fru om…
.. och jag han inte längre förrän hon avbröt mig och bara skrattade och jag tror jag vet vad hon tänker.

Att män inte har någon koll alls.

– Jag ordnar det säger hon och vi lägger på.

Nej, man ska inte tänka högt, det kan bli så fel men faktiskt är det så att jag har tittat i hans schema vid ett tidigare tillfälle och sett att han slutar “fett” tidigt på fredagar. DNär jag var liten slutade man bortåt 3-tiden när man gick i ettan – eller?

Idag var dags igen, ta med Casper till simskola och samtigt simma lite. Idag upplevde jag ungefär samma saker som förra lördagen. Nåja, jag hade ju själv ungefär samma rutin. Så här går det till.

Jag och Casper byter om till badbyxor, han går ner i stora bassängen och plaskar lite tills det blir dags. Då simmar jag 500 meter.

Förra lördagen kämpade jag hårt för att en kvinna bakom mig inte skulle hinna ikapp. Jag klarade mig men blev rejält trött. Idag hade jag en man bakom mig som simmade betydligt snabbare. Jag sparade mig ett tag och när han nästan var ikapp tog jag i. Jag höll imot i 25 meter och efter 25 till så kollade jag bakåt. Då hade han tagit en paus. Får man göra det om det är tävling? Han visste iofs inte om det.

I slutet av de 500 återsåg jag det gamla paret som simmade. Förra gången gick han på den grunda delen och ropade, jag vill inte, nej jag vill inte till sin fru som simmade bakom. Idag simmade han på rygg så att han kunde lyssna på sin fru som simmade bakom.

När jag gick in i bastun fick jag återigen sällskap med han från Jehovas Vittne som vill ge bort någon tidning till mig. Förra gången, som var den första för mig, så försökte jag vara trevlig och svara på frågor och prata, även om jag inte helt var på hans linje. Det var mycket tal om att domedagen snart skulle komma. Denna gång drog han igång hårt direkt med sina angrepp på homosexuella, präster i svenska stadskyrkan etc. etc. Jesus har genomskådat dem och de kommer att brinna i helvetet. Han tröttnade på monologen efter 4 minuter och gick ut och duschade igen – puh.

Sedan gick jag ut och bubblade, precis som förra gången. Det gick bra. Casper blev klar och bubblade en stund innan den stannade. precis som förra gången plaskade han lite i stora bassängen innan vi gick och duschade, tvättade håret och gjorde oss i ordning.

Vi har våra rutiner.